Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Mamsell Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den bortflydde och att kroppen skulle sofva; det är rörande att
se en sådan sömn.
»Lina!» återtog den sjuke, »jag tackar dig för mycket; om
jag blir delaktig af Guds förlåtelse, så har jag dig att tacka
der-for; du lemnade mig liksom en profbit af himlens kärlek och Guds
förlåtelse, på det att dåren skulle se hvad han ville bortkasta för
menniskornas beundran och afund; du nedflyttade en gnista af det
eviga ljuset för att låta mig se, huru mina konstgjorda glädjeeldar
fördunklades och liksom slocknade der bredvid; tack för det!»
»Jag har», sade Lina, »blott gjort min pligt.»
«Ja, ack! ja, jag vet det», återtog den sjuke, »men du
uppfyllde en engels pligter, ej en svag menniskas; du omhuldade den,
som med jernhård hand sönderbröt din lycka, du vårdade, du gladde
den, som grusat din ungdomsfröjd; mitt högmod brottades med
dig; jag hånade din kärlek, jag sköt tillbaka din huldhet, ty den
sårade min egenkärlek; jag ville ej bli älskad: hatad ville jag vara
for att kunna finna jemnvigt inom mig sjelf. Men huru jag än
hånade, huru jag än sköt ifrån mig din kärlek, smög du dig allt
närmare och närmare mitt hjerta, du insnäijde mig allt mera i
dina armar och slutligen, Lina, föll jag ner och tillbad; min kamp
var slut; jag hade brottats med Herran.»
«Tack, tack, min älskade!» hviskade Lina och atrök med
handen sjuklingens lockar ur hans panna, som betäcktes med kallsvett;
«jag vet hvad du tänker, hvad du känner; jag har i flere år sett
det i ditt sätt att handla; jag har märkt allt på dina blickar, ty
kärleken är skarpsynt; men du blir matt; du får ej tala så mycket!»
»Hvarför icke?» sade baronen med ett aorgligt am åleende,
•hvarför icke? Vet du, Lina, läkaren har aagt mig, att jag ej kan
räddas, och jag har mottagit dödabudet med lugn; äfven detta är
ditt verk; fordom ryate jag för döden, men nu icke mera; jag vet,
att jag fortgår i förbättring och att ej denna afbrytefc genom
döden; jag är öfvertygad, att vi i ett annat lif, Lina, akola träffaa,
alaka hvarandra och föratå hvarandra bättre än här. Hvad är
klockan, Lina?»
»Klockan alog nyaa ett.»
»Ja8å», återtog den ajuke; »då måste du lemna mig; gå lilla
kabinettsvägen! Farväl med dig så länge; jag vill ensam tala vid
en prest jag tillkallat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
