Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Mamsell Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter några små svårigheter gick grefvinnan bort den väg
: hennes man föreskrifvit, och nu lyftade han den matta handen och
grep i klocksträngen. Kammartjenaren visade sig i dörren. «Ar
pastorn derute?* frågade baronen.
«J a!»
«Bed honom stiga in!»
Snart inträdde en prestman och nalkades sängen. Det var
en figur, på hvilken man kunde se, att han af naturen »var ämnad
till något kraftfullt, men sjuklighet och kanske sorger hade gjort
honom svagare än man af hans resliga kroppsväxt kunnat vänta.
Ansigtet var blekt och bar stämpeln af ett högtidligt allvar, men
på kinden brann der en begränsad rodnad, lik en bloddroppa på
snön och på tinningarne drogo några ljusblåa ådror en marmorlik
teckning.
^Välkommen!» yttrade den sjuke till presten och råckte fram
handen, som den andlige mannen tryckte. «Ni är den», återtog
baronen, qvarhållande handen i sin, «ni är den, som eger rätt att
hata, att förakta mig; äfven med er vill jag söka försoning, hatar
ni mig, Lindman P»
«Nej, herr baron, jag har aldrig hatat er, blott beklagat er;
jag har fasat for er, liksom jag fasar, då jag ser ett barn leka
med ett skarpt vapen eller klättra ut på branten af en afgrund;
det är ej hat, men likväl en obehaglig känsla. Så har det varit.»
«Ja, just derföre, min bäste pastor, har jag kallat er hit for
att meddela mig nattvarden; jag ville, att den jag djupast
förolämpat, skulle hjelpa mig att bedja; och det sker af hjertat, det
▼et jag; ty ni kan ej ljuga inför Gud och bedja en betydelselös
bön; ni kan ej hata, det har Lina sagt mig, och Lina tror’jag
på; hon har aldrig bedragit mig; hon har aldrig svikit hvarken
sig sjelf eller er eller mig, ty hon har ej svikit Herran.» t
Presten tycktes skakad vid dessa ord; ett plötsligt
uppvaknande föregick i hans inre; han hade härdat sig förut så godt htfi
kunnat; men Linas namn i den döendes mun, dessa ord, som
rå-sade, huru förändrad den jernhårde mannen hade blifvit, allt detta
gjorde ett eget intryck på Lindman, som nu i ett ögonblick
kät-de den koncentrerade gnistan af hela sitt lifs kärlek och smärta
på en gång genomlöpa själen. f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
