Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- X. Mamsell Dahl
- XI. Får gå!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den ädle presten och baronen samtalade länge, innan de
begge hade uppgjort sin räkning; ändtligen gick presten, och
baronen hvilade utmattad af sin ansträngning.
Baron von Turn hade blott ett barn, en dotter, som nu var
&tta år gammal. Lina och hon vqro inom några timmar, den ena
utan man, den andra utan far. Det var tyst och dystert i baron
von Turns lysande v&ning; lakan hängdes för fönsterna, de
präktiga möblerna öfverkläddes med dammast, bordstudsaren i
likrummet hade stannat och slog ej mera, och en bubbla, som glänsande
med skiftande färger hade seglat pä tidens flod, hade brustit.
*
XI.
Får gå!
«Vi äro begge», sade enkegrefvinnan von Turn, <dcke mera
unga; jag är mor ät en snart fullvuxen flicka och ni, käre
Lindman, är gammal vorden, ert hftr är redan grånadt, ni gir mera
lutad än fordom; var det väl eller illa, att vftr ungdomsdröm ej
förverkligades P»
«Jag kan ej med säkerhet svara derpå», yttrade Lindman,
men säkert är, att vi ej förlorat i inre värde genom detta prof;
vi hafva bestått det; vi hafva begge kämpat igenom vår inre kamp,
och att vi lyckats bevisas bäst deraf, att vi nu kunna som vänner
med lugn Återblicka p& de hänförande taflorna från vår ungdom.
De hafva ej förlorat i friskhet eller kolorit, men en fridfull dager
belyser dem, och vi äterse dem utan smärta och utan förebråelse.»
«Ja», sade grefvinnan småleende, «det var ett hårdt prof; men,
Lindman, nu kunna vi med glädje återse hvarandra; vi äro ej
derföre hvarandra mindre dyrbara, fastän vi aldrig kunna tillhöra
hvarandra; vänskapen är ädlare än kärleken; oegennyttig, Lindman,
och ädel är vänskapen, men kärleken deremot egennyttig ooh
pockande pä uppoffringar.»
«Nej, min bästa Lina», yttrade Lindman; «då kärleken är ren,
s&som vår varit det, behöfver han ej antaga namnet vänskap för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0066.html
