Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Svarta Riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mina dar. Vet du, hur jag gjorde, när jag bodde på Carlakrona
varf, — ha, ha, ha! — med prestsjälen?»
«Nej, tala om, Lof!»
•Tyst! det knackar — ett, tv&, tre — öppna, Figge, det är
bekanta», sade Löf. Figge öppnade, odi en liten undersätsig karl
med lärftsförkläde framför magen trädde in.
«Hvem är här?» frågade han, ty det plötsliga ombytet af dagen
demte och skymningen i det Kila rummet gjordé honom skumögd.
•Jaså, det är du, Lifgrenl Välkommen! Du känner väl mig»,
sade Löf och slog den inkommande p& axeln.
«Låt se, l&t se!» yttrade denne och förde sin vän fram mot
fönstergluggen; «låt se — ja — nå, jag mä säga, är det du —
’ du . . .»
•Namnet gör detsamma», afbröt honom Löf.
«Och du är lös igen?» ätertog Lifgren; »välkommen! Du mä
tro, det går inte bra här i denna sjö- och stapelstad; de
förbannade patrullerna och s& ett evigt spektakel upp och ner i polisen
och stryk och handklåfvar; det lönar inte stort här, och blir det
inte bättre, sä reser jag och nägra andra ner åt landsorten. Bond-
tokarna äro lättare att komma åt.»
Den talande var en liten bredaxlad figur, hvars ansigtes sköna
karmo9inrodnad förrådde, att mannen icke tillhörde någon
nykterhetsförening, om ej möjligen den, hvars föremål det är att genom
eget exempel visa skadligheten af starka dryckers njutande. För
öfrigt bar ansigtet stämpeln af illparighet, blandad med en slf*gs
godmodighet, som stod i skarp kontrast mot den dystra eller krea-
turligt råa blicken hos de begge kamraterne.
«Man slår sig ut så godt man kan», böljade han, nedsättande
sig vid bordet, «men p al ti g t är det, och man måste sno sig på
alla håll för att få sin lilla utkomst; har ni sett till KlosterlundP
jag skulle tala vid honom.»
«KlosterlundP» upprepade pojken, «jo det sk^ll han se, den
knepo de just i natt borta på Sista Knäppen, och nu sitter han
mellan fyra väggar.»
«Jaså för f-n», återtog Lifgren, «jag skulle tala vid honom;
men han sitter inte länge der; det är riktigt roligt att se, huru
han stryker af sig jernvantama; f-n så små händer har han också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
