Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Svarta Riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och en fjädersåg har han i tuggbussen, så att han sågar sig nog
ut, om det kniper.»
’ «Är det inte något, som vi kunna göra?» frågade Lof. »Inte
biandar jag mig i hvad andra ha för sig; men om det kommer
an på, så går Fredriksson — ty aå heter jag nu — går jag så
långt som en ann1; och utan att skryta, så har jag gjort så
mycket som Klosterlund tre gånger om. Jag mins honom nog, för när
jag satt på kungliga slottet i Vesterås, så satt han der också och
undergick ransakning; jag lärde honom knepena, så att han gick
så der temligen fri, men klyftig var han inte ooh inte stark heller
och så fick han ondt, när ha<n såg blod; han tålte inte ett tnm
af knifven i lifvet förrän han skrek som en gris.»
•Tacka vill jag Fredriksson», tilläde pojken; «han skriker inte,
han; jag mins nog uppe på Packartorget — det var riktigt roligt.
Spöna hvisslade om ryggen på honom, men se, han skrek ej ett
tag, utan sade till Spölasse allt imellanåt: «du slår som en kruka!
det der kändes inte, du lillfjalting!» och profossen slog så att han
blef röd i synen; men Lof, han bara skrattade, han, der han tog
gamle Hinrik i famnen; så inte är han blöt inte.»
Det syntes, att Figge beskref detta uppträde med ett slags
beundran for den kraftfulla viljan, som Lof bevisat; det var ett
alags hjeltedikt.
<rÅh ja», begynte Lifgren, sedan talet var slut, «visst kan jag
ta er begge med om saken; «vi ska1 bryta oss in vid Kornhamn;
ja, ja, inte kommer ni dit, om inte jag hjelper till, för si, jag
känner stället, lokalen, ser ni.»
«Lokalen, hvem är det?» frågade Figge.
«Lokalen, jo det är detsamma som stället», upplyste mannen
med förklädet, «men tids nog med det; vi sitta nu här och knöla
och något skola vi bölja med. — Nå, käre Fredriksson, huru
började du?»
«Huru jag böljade? det är inte stort värdt att tala om»,
yttrade Lof, som liksom med ett slags aktning tilltalade mannen med
det blåa förklädet.
«Jo visst»i återtog denne, «tala om, Lof! du kan ha gagn af
mig; ty jag känner vägar och stigar ooh kan leda er på spår.»
«Ja, det må Lof tro», intygade pojken, »att Lifgren der är
god att ha, han kan knepena ooh skrifver åt oss, då vi behöfver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
