Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småtrallande eller svärjande öfver den ojemna gatan, fortsätta sin
vandring hem eller till nästa krog, och ifr&n enksn Klarmans
näringsställe hördes skriket af en 09tämd fiol blanda sig med sorlet af
allehanda tungomål; mellan stånden på torget var öde och stilla,
ooh utom nattvakten, som då och då med några slag med sin
käpp på de små träskjulen tillkännagaf, att han var vaken och på
sin post, märktes intet lefvande emellan de trånga lederna, som af
bodarne formerades på torget.
Klockan var omkring tio, då stadsfiskalen, åtföljd af
stadsvakten, marscherade eller rättare smog sig nedåt storgatan och tog
af i en gränd, som krökte sig nedåt den så kallade vallen.
Det var tydligt, att fiskalen var ute i en hemlig expedition,
och ändamålet med den smygande vandringen blef snart
uppenbart, då man följde honom på spåret och såg honom stanna
utanför ett gammalt hus, som var ett så kalladt «bondqvarter», och
besätta ingången med vakt.
«Kom med, ni öfriga», hviskade fiskalen till sitt folk; «låt se,
att ni», tilläde han till de tvenne han ställt vid porten, «låt se,
att ni inte släpper ut någon.»
Nu smögo sig fiskalen och hans beväpnade sällskap in i den
mörka förstugan, uppför en rankig trappa och stodo snart vid en
dörr, genom hvars springor ljuset från rummet glindrade och en
stark lukt af tobak ångade ut i förstugan. Fiskalen knackade på,
och en person gläntade på dörren, men slog genast igen den,
oaktadt fiskalens försök att komma in.
«Slå in dörren, Göransson!» ropade fiskalen, då han genom
spriJfgan märkte, atl ljusen derinne utsläcktes, och med ett par
väldiga stötar flög dörren opp. En tätt sammanpackad
mennisko-massa rusade nu ut från rummet, kullkastade några vaktkarlar ooh
for hufvudstupa utför den trånga trappan; men fiskalen hade
imed-lertid hunnit få sin blindlykta klar, och hans folk satte sig till
motvärn; «sakta, sakta i kungens namn», ropade fiskalen och träd*
de in i rummet och skyndade fram till bordet, kastade »battongen»
på en utbredd biribitafla och lät tända ljusen. «Håll folket inne,
karlar; vi skola se, hvem det kan vara. Hvem är spelhusvärden
här? Hvem är det, som håller hazardspel här?» ropade fiskalen
genom sorlet. «Jaså, är det ni, herr Lifgren; ja, jag känner er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
