Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXII. Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det fagnar mig ganska mycket», yttrade herr Lifgren, »att
träffa herr fiskalen; åh ja, hvarför skulle jag neka, att jag sett
några vänner hos mig i afton, att vi i ett slutet sällskap roat oss
med litet spel? Jag vet hvad lagen säger och betalar mina 25
banko, så for en sådan lampen sak behöfver man ej göra
öfver-våld och slå in dörrarne.»
«Åh ja, ni talar bra», sade fiskalen; «rmen i hvad egenskap
uppehåller ni er har under marknaden?» •
»Som resande», svarade Lifgren; »jag skulle ödmjukast tro,
att hederligt folk med ordentligt pass eger rättighet att fritt resa
i sina egna angelägenheter hvart dem lyster. Sverige är, Gudi lof,
ett fritt land, och vi behöfva ej göra reda for polisen om hvad vi
ämna eller vilja.»
«Hvad för slags karl är ni?» frågade fiskalen vidare.
«Jo, man kallar mig brukspatron», sade Lifgren; »brukspatron
Lifgren står det åtminstone i mitt pass, om herr stadsfiskalen i S.
köping behagar genomögna en så lumpen handling — ha, ha, ha!
— Jag är, gudskelof, en hederlig menniska, som på min ort
njuter anseende.»
»Nog nu; tig!» röt fiskalen, som retades af det fräcka och
gäckande i hela patron Lifgrens ställning ooh ton; »hör hit»,
fortfor han och fattade en bondgosse i kragen; «hvem är du? Jaså,
du är här, du, Lars Persson?»
»Ja, bevara mig, nådig fiskal; ja, Gud bevare mig, gör mig
inte olycklig», bad gossen gråtande. Det var en adertonårig
yngling af ett vackert utseende den der Lars Persson från Örnestad.
»Gör mig inte olycklig! Di har narrat hit mig, och jag förstod
mig inte på, hur det var, söte. gode fiskal!»
Alla dessa böner voro dock spillda på hälleberget; ty fiskalen
svarade intet, utan endast antecknade honom på sin lista.
»Har den der pojken», inföll Lifgren, »punkterat, så är det
mig okärt; min princip har alltid varit att handla redligt; jag
spelar aldrig med omyndiga gossar; nej, det är min fasta föresats;
men se, om en fullmyndig man vill dela ett sällskapsnöje med mig,
så är det mig ej emot; han bör veta hvad han gör, han så väl
som jag.»
»Ni borde blygas», sade fiskalen, «att bära er åt på ett
sådant satt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
