Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Stjernehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stjernehof.
Om ni någon gång rest utmed stranden af den långa och
smala sjön Wiken, har ni väl vid en böjning af vägen blifvit varse
den gamla Tenn6ta kyrka, som på en gång sticker fram ur
skogs-brynet med sin väldiga spira på tornet’ och sina små spiror på det
kopparklädda taket; när ni hunnit något längre fram, så har ni
sett ett vid kyrkan fastbygdt grafkapell, och om aftonsolen legat
på, har ni genom fönstren sett de skiftande färgerna på
vapensköldar, som hänga derinne, och några flikar af gamla fanor, som
multna i hvalfvet.
Nu har ni kommit till en björkomgärdad backe, som svänger
nedåt sjön, och der nere i dalen har ni blifvit varse en liten grå
stenbyggnad med ett stort i sandsten hugget vapen öfver dörren,
två springande lejon och två stormvasar «en bane».
Om ni, som jag, varit sigillsamlare i edra unga dagar,
känner ni lätt igen det friherrliga. Lichtonska vapnet; men hvarföre
står det här, der några blinda gummor sitta i förstugan och
värma sig i solskenet, och der en rödlätt haltande gubbe öppnar den
närbelägna grinden?
Har ni frågat honom, så har han svarat: ^Fattighuset är
bygdt af nådig baron der borta på Stjernehof», och då har han
utsträckt den bruna ådriga handen och pekat midtöfver sjön. Der
låg ett herreääte i gamla stilen, en väldig byggnad med höga
spetsiga tak, hvarpå de svarta glacerade teglen glindrade i solen och
hvars långa fönsterrader tycktes stå i låga mot aftonpurpurn.
«Der bor nådig baron», har gubben yttrat.
«Och hvem är du?»
«Jo, man kallar mig för Vis-Jon», hade den gamle
småskrattande svarat, «för si, när jag var flink att gå på mitt korta ben,
så sålde jag visor; men sedan gikten kom, så blef det slut med
att löpa landsvägen.»
Således der borta bor baron Ludvig Lichtons far, den gamle
hofmarskalken, som visat sin kärlek för konsten genom att låta
unge Bernhard resa i utlandet.
Hofmarskalken var ej ofta synlig; han vistades beständigt på
sin fäderneborg och umgicks ej med någon i trakten. När han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0173.html
