Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ater det. gamla vanliga öppna, redliga ansigtet. Jag såg honom en
stund i ögat; han smålog sorgligt, och jag omfattade åter hans
knfin och sade: Gudskelof, baronen är ej saker till nästans blod,
Gndskelofl — «8tig opp, Jon», yttrade baronen; «jag vill tala
vid dig.» Jag väntade naturligtvis en skrapa.»
«Och det hade inte heller varit underligt», inföll Märtha.
«Men si, jag fick ingen, vet hon. «Du är nu snart», yttrade
baronen oeh lade sin hand förtroligt på min skuldra, «du är snart,
käre Jon, min ende vän i verlden. Du vet, att hvarken min far
eller min yngre bror älska mig; våra åsigter äro så himmelsvidt skilda.
Förstår dn, de vilja ej veta af några rättigheter för folket, de vilja
ej veta af annat ftn en adel, som herrskar, och en massa, som lyderj»
Än kungen då? inföll jag. oKungen är i deras ögon endast i det
fallet konung, att han stftller sig i spetsen för sitt lands adel;
endast så länge uppbjuda de sina krafter för att bibehålla honom, men
går han en annan väg, vill han antingen, som Gustaf, bli
sjelfherr-skare, eller vill han grundftsta sin makt pft folkets; i begge fallen
är han i deras ögon fogelfri, en edsbrytare. Min far ooh bror och
många, som ega samma åsigter som de, äro ej annat än Janitscha*
rer, en sort pretorianer, som den ena dagen föra sin herrskare i
triumf, den andra släpa honom i smutsen. En sådan liga var det,
som mördade Gustaf den Stdje; jag åter kände dem alla, men de
kände också mig, och man missledde mig med förespeglingar af folk*
frihet och lycka, af likhet inför lagen, af en sann folkregering,
sådan som ligger i svenska folkets lynne, en stark konung uppbaren
af ett fritt folk. Så tänkte jag, men de icke så; rättvisan och
sanningen behöfva ej tillita mordstålet. Jag har korresponderat
med dem, jag har öfverlagt med dem om sättet för mitt lands
nydaning; men jag var aldrig med i dödsrådet.»
«Och baron», afbröt Kink*Märtha Vis-Jon, «och baron stod
och pratade all den der persiljan för en betjentpojke! Ha, ha, det
skall man tro.»
«Ja, gjorde han så, ja, förbanna mig, kan jag inte hvart oid
utantill. Det är väl taladt, så myeket kan ni väl begripa, gummor;
lika rätt åt alla, och en kung, som hvem som helst ,får tala med;
men, ser ni! baron han’ fortfor och sade: «mitt öde är afgjordt;
jag måste lemna landet tills dess saken blir utredd; jag reser i
afton; paoka in mina saker, men tig, om du håller af mig.» Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
