- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
222

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slägthagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rekommendationer, sökt att tstäHa Mg val»; han hade lyckats och
misslyckats om hvartannat, men tröttnade aldrig att taga saken
från en ny sida, det vill säga uppsöka en ny «kanal». Men han
kom aldrig på den idéen, att denna kanal var han sjelf, att han
bott «atälla sig vål» med sitt bättre jag, rekommendera sina
handlingar inför sitt eget hjerta oeh för öfrigt hoppas på sig sjelf och
på rättvisan.

På den väg han giok är vanligen skuldsättning en trogen
följeslagare för den, som ej är lyoklig eUer olycklig nog att ega
rikedom.

De der mecenaterne äro olyokligtvis alltid män, som ega eller
åtminstone synas ega förmögenhet och hvilkas lefnadasätt således
|r förenadt med långt större kostnader än klienternas.

Men dessa måste närma sig dem på någon väg» ooh på
duglighetens vig är det éndast möjligt, om två besynnerliga handel*’
$er inträffa pi en ging, nemligen att bide mecenaten och klienten
äro dugliga till nigot. ooh om detta till ooh med inträffar, så
måste nödvändigt mecenaten vara si öfverlägsen sin klient i
förmåga, att han ej behöfver frukta en medtäflare, ty i annat fall blir
det, oaktadt den gifna amben af omständigheter, ingen tern af.

Man ser, att denna lilla beräkning öfver möjligheten att vinna
lycka genom bide duglighet och rekommendation, är ett spelsätt,
•om är fullt ut lika osäkert, som ternlpelet pi det numera, Gud
vare lof, omkullslagna lotteriet.

Notarien Ärenslump spelade derföre pi bestämdt utdrag; han
sökte att göra sig personligen bekant, smickrade dem, som han
trodde sti väl, och gjorde allt för att nedsätta dem han trodde
sti illa, sprang ärender it dem han* ansåg kunna »lägga ett godt
ord»; med ett ord, han gjorde allt för att ställa sig in.

Men för att kunna spela denna ärans betjentrol, behöfdes
hennes livréé, och hans garderobe föll sig mycket dyr; det behöfdes
likaledes att deltaga i hennes vanor ooh ovanor, och begge voro
dyra. Med ett otd, herr notarien hade på några år kommit, som
det heter, »öfver öronen» i skuld. Han sjönk något tillbaka, men
likväl aldrig si djupt, att han böljade tillita sina egna krafter;
han väntade ännu beständigt, att en grefve eller baron skulle ut»
sträcka handen ooh upplyfta honom till ära och välstånd, ty att
sjelf försöka att klättra dit, föll honom icke in.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free