- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
224

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slägthagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om jag ej nu kan f& penningar, så år jag atan en
rekommendation, som är oersättlig; jag är rent af tillintetgjord; sota mamma!
kom ikåg, — för hvem är det jag sträfvar, är det väl för mig
sjelf P Nej, goda mamma, det är för att en gäng kunna mottaga
min älskade mor i mitt hos, värdigt henne oeh det namn jag bär;
men. dertill fordraa ett förskott, blott ett förskotts

•Men, käre Constantin», återtog modren, mera bevekt vid
sonens känsloutbrott, «men som da vet, så är pappa noga af sig och
knotar redan bra mycket öfver dig; jag begriper inte .. . s

«Jo, mamma lilla, derför vet jag råd; vi säga blott att det
är ackordsamman för en auditöretjenst. Nu är det väl så, att jag
ej behöfver något aokord för att få den tjensten, ty min vän
kammarherms bror är chef för det regementet, och jag har hans löfte

— blott jag skaffar penningar. Mamma ser således, att det icke
egentligen är osanning, att de der femtnsen riksdalerna äro ackord,
men med den skillnaden blott, att de fåa igen, då’min vän
gref-ven lyfter arfvet efter en rik tant — hon är nittiotre år gammal
gummans

•Da narras väl inte för din gamla mor, käre Constantin?»
sackade hennes nåd och såg honom frågande i ögonen; «du narras
väl inte med mig, som håller så mycket af dig?»

Kaptenskan likaom kände, på sig, att hennes son bedrog henne;
men hennes blinda moderskärlek qväfde denna känsla i sin uppkomst.

Constantin rodnade något. «Kan mamma misstänka sin egen
gosse P» yttrade han, och gena8t skyndade aig modren att falla in:
•Förlåt mig, gode go8ae, men blif inte ledaen på mamma;
jag tyckte, att det lät så äfventyrligt, aå romanaktigt, att . . s
•Gör ingenting, söta mamma», skyndade notarien att säga,
kyssande sin mors hand, omen mamma inser nog, hvilken vigt
mitt ärende har; tala vid pappa; jag vill ingenting nämna förrän
mamma planerat för migs

•Ja, ja, lille Constantin; men vi skola dröja till söndag, ty
då skola pappa ooh jag och flickorna gå till Herrans bord; och
kanske da ookså vill gå med oss? Det vore så trefligts
•Ja, söta mammas

•Ja, och som du vet, så är pappa mycket religiös af sig och
alltid rörd hela den dagen, så att det är bäst att passa på då att
bedja honom rätt grundeligen, både jag oeh flickorna ooh sedan du,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free