Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midt öfver gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Deruppe i friherrinnan Botenburgs fonnak satt major Lutzow
i soffan bredvid sin syster i ett hjertligt samtal. Systerns rikedom
tycktes alldeles icke besvära den gode majoren, som troligen tyckte,
att han satt lika bra der hemma i sin soffa, fastän öfverdraget der
var hemväfdt och här &ter blommigt siden.
«Nej, kära syster», yttrade han, «ingen bjudning för vår skull;
låt mig vara i fred för dina främmande; jag har kommit för att
se om dig och föra hit min flicka, men inte för att visas som en
apa for dina vänners
«Men, söta pappa», inföll Emma, «om tant så vill, så . . s
jag tycker», sade friherrinnan, «att jag ej gerna kan
undvika att se folk, då min bror helsar på mig.»
• «Jaså, du kan inte låta bli att pina din stackars bror»,
yttrade majoren skrattande, «men ser du, syster, hvad i Guds namn
har jag med dina umgängesvänner att göra och de med mig? När
du har samlat alla dina råder och dina kammarherrar och
öfver-star och, Gud vet hvad, så slår jag vad, att de icke ens veta, hur
man «kupar» potates, och att de aldrig i sina dagar ha hört talas
om Almvik; jag åter vet lika litet af deras sysselsättningar eller
vanor, och följden blir den, att din kära bror blir mycket generad
af hela herrligheten. Nej, syster, jag blir några dagar här och visar
lilla Göthilda Stockholm — utanpå; är det sig likt, så är det
klokast att stanna dervid.»
«Hvad är det, du säger?» frågade friherrinnan; «kan man icke
äfven med glädje studera Stockholms inre?»
«Åh jo, syster, det har du allt rätt uti, men ser du, der är
så mycket godt och ondt om hvartannat och, ser du, vi äro ej
vanda vid en sådan åsigt af lifvet, som man får här. Der nere på
bondlandet äro vi fattiga alla; det skär ej så hårdt i hjertat att
der se armodet, som här, der det nakna barnet blir öfverkördt af
en gammal gourmand, som åker i vagn, och dessutom står ej dygd
och snille der i så skarp kontrast, som här, med brottet och råheten.»
«Onkel skulle just passa tillsammans med Ludvid Lichton»,
inföll hastigt Hilma Botenburg med en lätt rodnad; nedra idéer
skulle sammanstämma i mycket.»
«Jaså, fagnar mig mycket», sade majoren; omen är han son
till det der högmodiga träbelätet på Stjernehof, så lär han just
icke vara en folkets man.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
