- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
333

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter - De ungas hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Har dua ställt till detta spektaklet?» frågade majorskan.

«Nej, jag höll just pA att fr&ga dig detsamma», svarade denne.

«Men ser man pä, en ordentlig kärlekshandel», återtog frun;
»sannerligen för Gud, jag vet hvad jag skall göra.»

«Nej, inte jag heller», svarade majoren, som hade svårt att
hålla sig for löje, då han märkte sin hustrus kinkiga ställning;
«det ser ut, min gumma, som om man afgjort den der saken så
der temligen midt for vår näsa utan att låta oss blanda os3 deri.»

«Det är en oförskämd karl, min käre Gerhard», yttrade
majorskan, «att i vår närvaro omfamna och kyssa vår dotter.»

«Nå, hade det väl varit bättre, om han gjort det i vår frånvaro ?»
frågade majoren skrattande.

»Men», återtog majorskan, «du är alltid så klok; hvad skola
vi nu göra?»

»Tiga min gumma, och hålla god mine i elakt spel.»

»Nej, det blir inte af», svarade majorskan; »Göthilda är min
dotter så val som din, och hon blir inte någon gesällmadam.»

«Få 9e, min gumma; meu begå ingen oforsigtighet, ty du kan
lätt kros9a din dotter9 hjerta, — och de99utom, så faller det löjliga
på 099, om vi ej tiga.»

Dessa argumenter läto höra 9ig, och följden blef, att
majorskan ej 9ade något bestämdt emot saken, då Göthilda glad och
fryntlig höll af sin lilla mamma »så mycket, så mycket». Den goda
modren hade ej hjerta att förstöra sin flickas glädje, utan hon
suckade endast vid sig sjelf och tänkte: «8ke Guds vilje, tiden
förändrar allt, och med Guds hjelp, så slutas 9aken der han börjats,
blott vi föräldrar bära oss klokt och aansadt åt.»

*


De ungas hem.



Inspektorsbyggnaden på Stjernehof, som i sig sjelf var en
st&tlig boning och 90m blott i jemforelse med »9lottet» förefallit
obetydlig, var nyinredd för det unga herrekapet baron Ludvig och
Hilma, som af gamla hofmarskalken mottagit egendomarna. Den
åldrige ville hvila sig, och då sjelfva fäderneborgen ej mera fann?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free