- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
334

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ville han ej heller behålla styrelsen öfver egendomarna, hvilka
således öfverlemnades åt sonen. Lik ett helt folk, som med hoppets
glädje på sitt anlete, med jubelrop helsar en ny konung, som skall
upphäfva de gamla missbruken och nydana staten, så mottog
Stjernehofsfolket sin nye herre; ty huru länge än förtrycket varat,
sä lefde der ändå en känsla af frihet och lycka på bottnen af
folkets hjertan, och baron Ludvig Lichton rättfärdigade deras hopp.

Slafveriet, hvilken förmildrad form det än må ega, är dock
slafveri och utvecklar slafsinnets alla egenheter och lågheter hos
en befolkning, kretsen måtte vara liten eller stor. Så Var äfven
förhållandet här; kärleken hade vikit, ty utan frihet kan kärleken
lika litet lefva och röra sig som fogeln utan luft; familjen var
splittrad, ty utom och Öfver dem alla fanns en makt, för hvilken
allt måste viljelöst boja sig, som väl ej fordrade kärlek, men just
derföre också förstörde hvarje frö dertill. Den som ej älskar sin
hustru, sina barn, sina vänner, kan ej heller älska sin konung eller
sitt fädernesland, ocb den, som ej älskar dessa, han har ej kärlek
för andra längre än det egna intresset bjuder. Kärleken måste
vara hel och antingen omfatta allt eller intet; ty om man är
likgiltig, kärlekslös och kall för allt utom ett föremål, som mau säger
sig älska, så är denna kärlek ej annat än en förklädd egoism.
Det är just denna brist på sammanhang, som gör slafven så
kärlekslös, så egennyttig, så falsk och så låg.

Så hade folkkarakteren utbildat sig på Stjernehof, der alla i
en mansålder varit viljelösa verktyg i inspektörens hand, fala
tjenare för hana nycker, krypande och i samma mån trolösa;
ödmjuka och i samma mån falska och pockande.

Hjertlöshet är ett utmärkande drag hos den förslafvade, och
man spårar derföre slafsinnet genom ett odrägligt öfvermod mot
den, som är underlägsen, och i obarmhertighet mot djuren så väl
som sina likar. Man såg derföre på Stjernehof lika magra
arbetshästar, utsvultna och sönderpiskade hundar och vanvårdade,
bortglömda barn om hvarandra; en hvar tänkte blott på sig sjelf och
ville i sin ordning spela tyrann.

Med ett ord, hela befolkningens lynne hade nedsjunkit i stoftet
och mäktade ej resa sig. — Det var således ganska naturligt, att
folket af den nye egaren på sin höjd väntade några efterskänkta
dagsverken, någon liten eftergift i kontorets fordringar, en och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free