Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan drickspenning; högre kunde det ej tänka sig en herres
ädelmod, och med verkligt hopp, blandadt med en krypande fruktan,
samlade sig n&gra hundra bleka, dystra figurer utanför fönstren
till det nya herrskapets rum och uppstämde ett skr&lande «lefve».
Ludvig tackade dem med nfigra ord och bjöd dem qvar till
ett litet folknöje. Något sådant hade forr aldrig varit hördt eller
sedt, ty om någonting sådant förut händt, så hade det alltid varit
en tillställning; någon förnäm bekant hade kommit, någon kunglig
person hade rest förbi; och då hade inspektoren utgallrat dem,
som voro minst usla, och befallt dem fram till slottet eller till den
granna ärestod man upprest vid hästombytet, och alla de öfriga
hade fått befallning att stadna hemma.
Folket hade vid glädjefester aldrig tänkt sig något annat än
ett temligen lätt sått att f& räkna ett halft eller ett helt dagsverke;
ty det var ändå något behagligare att kasta blommor och hurra
eller dansa en landtlig dans i gräset, så att svetten lackade, än
att draga bördor och hugga skog. Men det var endast de utvalde,
som fingo vara med vid sådana tillfällen; nu voro de der alla,
gubbar och ynglingar, gummor och flickor, ooh barnen i sin
half-nakenhet och med det hvitbleka håret kring sina bruna kinder.
Alla skulle bli qvar och fingo roa sig så godt de kunde i
all frihet, utan alla befallningar.
Ludvig och Hilma stodo deruppe i fönstret och betraktade
länge den hvimlande hopen der nedanför, som så ovandt och med
förlägenhet tog för sig af anrättningarne, der allt fanns utom just
det de älskade mest, bränvin. I dess ställe iskänktes herrligt
skummande öl, och det var dock något.
Det var likväl ganska säkert, att många af dem funnos som
heldre hade velat, att baronen skulle varit en tyrann än en
nykter-hetsvän. Han var det ej till fanatism, ty han var för god och
för klok dertill; men han älskade saken som en af de bidragande
medlen för ett bättre familjelif, for en bättre folkkarakter.
Han, liksom hvaije annan klok menniska, insåg, att fanatism
alltid var farlig, att man väl kunde förleda men ej leda massorna
derigenom, ty det beror ej länge på den, som upprört dem, att
sjelf förmå hämma och gifva strömmen sin riktning; fanatismen är
en rå, otämjbar naturkraft, som bryter alla hinder och öfversvämmar
lika väl kyrkorna som mördarkulorna. Han var derföre långt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
