Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten varelse, som kommit hit för vår skull, för att lätta våra
bördor och glädja oss under våra hvilostunder från vigtiga värf, som
gripa in i tidens gång. Jag är ändå», tilläde han efter några
ögonblicks betänkande, «jag är ändå en säker menniskokännare;
jag fann, att Augusta lutade åt den der åsigten, att hon ville och
skulle veta sanningen och höra uppriktighet; ha, ha, ha! En skon
qvinna begärde af Jupiter, att han skulle en gång visa sig för
henne i all sitt gudamajestät; han gjorde det och Kon dog. S&
är det med qvinnan och sanningen; de vilja höra den, och få de
höra den, så dö de som qvinnor och blifva halfkarlar, om icke
rent af intet. Men jag gissade rätt», tilläde han med ett förnöjdt,
illparigt leende, «jag förstod ganska väl, att Augusta ej kunde
underlåta att begagna sig af en maskrad för att få höra sanningen,
och jag bedrog mig så mycket mindre, som jag nästan visste hela
saken förut genom kammarjungfrun. Också. lyckadeB jag. Jag
lyckades genom en klok, en slug beräkning, som verkligen ingen
annan förmått uttänka och ännu mindre genomföra.»
Baronen stannade i rummet och blickade stolt och förnöjd
genom filen af sina praktfulla rum. «Det är dyrt att vara
gunstling hos en fattig konung», sade han slutligen, «och hans majestät
har precist lika ondt om penningar som hertigarne och alla för
öfrigt; emellertid, om ej presterskapet vore, om ej pastoraterna
rent af vore sinecurer, skulle både jag och andra segla omkull.
Nu åter lemnar någon beskedlig själ ett pastorat ledigt och
ställer sig sjelf bland fåren, som han förut klippt, och någon annan
klippare vill ha sysselsättning; han talar vid oss, vi behöfva
sportler, nå väl! på det sättet kan det gå en tid, men en rasande
osäker födkrok är det. Jag behöfver penningar, mycket penningar
och behöfver dessutom ett ryggstöd i opinionen. Gamle baron
Gyllenlants, min tillkommande herr svärfar, har ett stort namn om
sig bland folket; men penningarne äro det förnämsta. Jag har»,
tilläde han med rynkade ögonbryn, «en hel hop hedersskulder, utom
andra. Gud vet allena, hvad som egentligen är mitt här i mina
rum och nu, heter det, eger jag mig ej ens sjelf! Det är rätt
kuriöst, att så der ega rakt ingenting och dock hetas rik; göra
alldeles ingenting och heta driftig, lefva som en äkta roué och
heta dygdig, gagna ingen och kallas välgörare, och vara ett snille
på lån, — ha ha ha, verlden är ändå rolig, blott man är slugare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
