Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än hon. Det finnes en sorts kuriös rättframhet hos pluraliteten,
som gör att den ej ser annat än det, som står midt framför den,
och som gör att man kan narra opinionen rätt duktigt, blott man
så vill.»
En klocka ringde och genast derpå inträdde betjenten och
sade: «H. M. Konungens löpare är här och säger, att H. M.
befaller herr baron att i dag klockan ett följa med till Drottningholm.»
«Jag skall ha den nåden», yttrade baronen med en stolt min,
och betjenten gick.
»Således åter ut på en jehuresa till Drottningholm», sade han
vid sig sjelf. «Kung Gustaf har ingen ro i sin arma själ.»
Enhvar vet hvad nya granna kläder äro för ett barn, och när
den nya, präktiga drägten med guldgaloner på, som lilla Lars
skulle bära på frökens bröllopsdag, var färdig, blef gossen också
glad, ända till yrsel. Han hade dock hela långa tiden blifvit
tystare och mera sluten än förut och det tycktes, som om han gått
för sig sjelf och ordnat sina tankar öfver de förändringar som
förestodo. Han skulle, så hade fröken sagt honom, fortfara att
vara i hennes tjenst äfven sedan hon blifvit gift, och af denna
orsak hade han således intet att frukta; tvärtom, han kunde få mera
frihet än förut, emedan fröken, som friherrinna Lejonsvärd, skulle
ha ett helt släp af betjening.
Bröllopsdagen kom, det var den sjette Juni; solen låg varm
på nejden och i trädgården doftade rosor och jasminer i yppig
täflan; men der nere vid sjön i det lilla templet, dit Augusta så
ofta under sin fria ungdomstid flyktat undan slottets buller och
drömt om framtiden, som man drömmer då man är ung och
hjertat spännes af längtan och af hopp och af en smula fruktan, så
lätt, som ett sommarmoln på en solig dag — der var tyst och stilla
och knappt ett sakta plaskande mot stranden förrådde lif i
naturen. Augusta, som nu stod vid målet för alla sina drömmar om
kärlek och lycka, var dock ej riktigt glad; det der lätta molnet,
som hon förut tyckte sig skönja i sin framtid, hade blifvit större,
tätare, mera hopadt; det liknade ett åskmoln, fastän blixten och
dundret ännu slumrade derinne mellan silfverklara massor. Hon
ville dock en gång ännu, som flicka, återse sin lilla fredsort, och
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. VI. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
