Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harm, utan han blott flyttade sig undan ett stycke, oupphörligen
förföljd af killingen.
Allt detta märkte modren; men hon var för stolt att fråga
ännu mera och få lika undvikande svar som förut; snart skulle
drängen, som var från nästa nybygge, fara hem och då vore hon
och Olle för sig sjelfva.
Ändtligen reste sig den främmande, tog afsked och red med
sina hästar, gångstigen genom skogen, åt Römyren till — det var
tyst i stugan.
»Vill du äta, OlleP» frågade modren och satte fram gröten på
bordet. «Kom och ät!»
«Nej, tack, mor, jag är inte hungrig», blef svaret.
«När åt du sist P»
«Åt?.. . jo, i dag bittida . . . bittida ja ... ja visst åt
jag då!»
«Du mins inte när du åt», sade modren, «det var underligt.
Nåh, Olle . . . voro ni inte ute för en «gusta» i fjellen i förgår
qväll? Det var farligt här åtminstone då.»
«Storm i fjellen? . . . Nej . . . nej det vet jag inte af.»
*Nu säger du inte sannt, Olle», inföll modren; «se på mig,
gosse, var inte rädd, Olle, jag blir inte så förskräckt . . . visst
är det slut med min glädje här på jorden, men det gör ingenting
... vet du, Olle ... din far är död, det är slut med honom
. . . och, det kan du hellre säga mig än presten, som ni ville
tala vid . . . Jon är död.»
Man skulle betraktat den talandes ansigte för att begripa
med hvilken oändlig kraft en sådan fjellnatur, som hennes, förmådde
kufva ner hvarje drag af smärta. Olle reste sig upp och vände
nu för första gången den qvällen sitt ansigte mot modren.
«rJa, mor, far är der han har det bättre än här. Vet, mor,
han är hos Gud fader i himmelen ... det blef slut med honom
i går afton, som ni sade.»
ffHerren gaf och Herren tog, välsignadt vare Herrans namnl»
hviskade den arma enkan; men Olle gick fram till henne och lade
sin hand på hennes axel och betraktade henne länge med ögon,
som gnistrade åf tanke och glindrade af qväfd gråt; ty han var
dock ett barn, ett godt, vekt barn, söm för första gången stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
