Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter en stunds samtal, under hvilket Olle utvecklat sina
planer, frågade modren huru Jon omkommit; hon visste det förut, ty
sådana händelser som denna hade ej varit så ovanliga vid dessa
äfventyrliga fjellresor om vintern, öfver obanade sligar och genom
fjelldalar, der den kalla döden utbredt sitt täcke öfver berg och
djup. Olof berättade händelsen med några få ord, tillräckliga för
hans mor. Jag vill, för att göra den klar för er, som ej någon
vinter lefvat i detta klimat, uppteckna den med andra.
Det var om qvällen, det lilla sällskapet skulle tåga genom
den så kallade Stordalen, som ligger på gränsfjellen, för att innan
natten hinna fram till ett nybygge, som låg utmed en fjellsjö.
Det är ett eget uttryck i dessa dalar, der naturen, som en snål
stjufmor, svälter och slår sina arma barn. Om sommaren öfver
täckes hela dalbottnen, som utgör blott en grund sänkning mellan
ett fjell och en låg bergrygg, med en röd mossa, som betäcker
den våta bottnen; här och der i vinklarne ligga eviga snödrifvor,
men på andra sträckor, der solen kan verka, växer björkskog
utmed den låga bergsryggen; men dessa björkar hinna icke öfver
kullens höjd, hela skogen är blott ett par alnar hög. Emellertid
ha björkarna velat annat, deras stammar hafva sträfvat att växa
och hafva också vuxit till ’sin vanliga längd, men ej på höjden,
utan de hafva vridit sig i tusende krokar, som korkskrufvar, som
åskviggar, höjt sig upp i luften och åter böjt sig ner mot
marken, liksom för att få nytt fotfäste, för att ännu flera gånger
trotsa vestanstormen, som stryker öfver klippkanten; men
förgäfves, de hafva ej hunnit komma högre. Ur denna ormlikt
sammanflätade massa af björkarnes hvita, knappt armtjocka stammar,
skjuter en löfknippa upp mot himlen, liksom klippt till häck
af den ovänliga snövinden. Nu åter var denna dal betäckt med
snö, som i orediga drifvor låg uppstaplad liksom ett stormigt
haf, som stelnat; der gick den obanade ökenvägen, som de
resande beträdde då de skulle öfver svenska gränsen, der de kunde
vänta att få genomgå en visitation efter förbjudna varor,
hem-tade hos brödrafolket. Det var nämligen så kalladt
lurendrä-geri, som desse personer klöfjade på sina hästar, och det var
derföre att vår svenska industri släpper andan, om den kommer
ur sitt fangsel och andas frisk luft som andra, som desse fjellmän
biträdde med att insmuggla några packor schalar och en smula en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
