Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rosorna, så att de långa stunderna ej kunde betrakta sin höga
slägtinge, sin anherre, som for öfrigt tycktes bry sig lika mycket
gm lingonriset som om dem — han är verkligen stor, och derföre
gör han ej skillnad på smått och stort. Gud vet hum det gått,
om icke vår matmoder tagit oss i försvar och äfven solrosorna;
men de små förolämpa oss ej nu såsom i början — vi fora ett
stilla lif, utom då och då när en högtidsdag är derinne, då rifva
de af alla våra blommor på en gång — men det gör ingenting,
ty det är den gamlas födelsedag.
Sådan var berättelsen från trettio år sedan och ännu stod
caprifoliibusken der och solrosorna, och ännu stojade der barn
omkring dem; ty mor Greta i Stordalen var enka och höll skola for
ortens barn.
Det är ej mycket att säga om den skolan; jag vet verkligen*
ej om det, var klass- eller ämnesläsning. Läsa, skrifva en smula
och katekesen sedan både bittida och sent — det var allt.
Greta i Stordalen insfig lika litet som de lärde, att man ej
kan lemna någonting obegripligare till barnet än katekesen, att
man just i den åldern, då begreppen vakna, då barnet bör samla
tankar och idéer, for att småningom kunna, om ej fatta, dock ana,
redogöra för sina tankar och utveckla dem, börjar med utanlexor,
som platta ned förståndet med centnertyngd och qväfva den
upp-spirande sjelftanken, likasom en bräda på en blomsterrabatt. Om
der sedan skjuter en och annan blomma fram på sidan om brädet,
så säga de högvisa, att det var just brädet, som alstrade
blomman. Det är vist resoneradt, men klokt är det icke.
Emedlertid när det nu är så bestäldt, lönar«det ej stort mö*
dan att omtala huru mycket barnen lärde i den lilla skolan; men
det de bort lära sig, fastän detta ej stod i någon bok att läsa,
var konsten att vara nöjd med litet, att vara from och hoppas
på Gud, — ty det gjorde mor Greta. Hon var en lefvande
af-bild af förnöjsamheten der hon satt bland barnen i den
hvitlim-made stugan.
Hon och stugan voro lika hvarandra — fattiga utanpå, utan
andra vänner än några arma blommor; men derinnanför bodde en
ande, som botade skadorna inifrån, som beständigt hvitlimmade
och prydde det derinne med blommor. Det fanns ingen i hela
socknen, som ej åtminstone nickade åt den goda gumman, när
C. A, Wetterberghs Samlade Skrifter. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
