Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon om Söndagarne, klädd’i sin svarta, af ålder brun*kiftande
kamlottskjortel och sitt snöhvita hufvudkläde kring de magra
kinderna, med psalmboken invirad i en rödrutig näsduk, gick vägen
till kyrkan åtföljd af alla grannbarnen, nykammade, styfva och
utklädda som rosor i en pappersstrut.
Qamla Greta hade en sorts respekt med sig, så fattig bon
var, ty det var hon som i många år hade läst för socknens barn,
det var henne de flesta unge hade att tacka för det att de
hjelp-ligt läste i bok och kunde rita namnet eller samtnankrångla ett
bref, innehållande att de «Gudi lof hade helsan och önskade
detsamma tillbaka».
Jag vet verkligen icke om eller huru Greta skulle tagit sig
ut i våra tider, då vi fått ordentliga folkskolor — det angår benne
också icke, ty hon sofver redan bredvid sin gubbe, och
caprifolii-busken och solrosorna äro utdöda — både ödmjukheten och
högfärden hafva vissnat; men så mycket vet jag, att komminister
Näkterrooth, som minnes gumman, påstår att mor Greta i
Stordalen lärde mycket bättre än skolmästaren, som pluggat i sig en
hop «onödigheter» i seminarium och som har den oförskämdheten
att lära bondungarne en hel hop gallimathias, som komministern
1 ej tänkt på i alla sina dagar eller känner mera till, än det
kinesiska språket. Man kan aldrig höra någon varmare loftalare
öfver inor Greta i Stordalen än sagde komminister, som hvar han
än är, på barndop, bröllop eller begrafning, eller på åker och äng
bland folket, aldrig kan kasta sin blick åt kyrkan och se det vackra
nya skolhuset utan att börja en lång sermon om onödigheten for
allmogen att veta mera än rätt och slätt att de tro skola, och han
gör, i sin stil, anmärkningar om lärda bönder, om bondadvokater
och att verlden är upp- och nervänd.
Det är också säkert att alla dessa tal sluta med: otacka vill
jag gamla Greta i Stordalen, det var annan lärdom det*— eller
kur, Anders Persson — eller du, Greta Stina — fingen icke J lära
er nog för er salighet? — En bonde behöfver intet mera än att
bli salig — inte sannt, Per Gustaf i Kråkelid? Bli salig, det är
konsten det, och det lär man sig inte af skolmästaren, fastän han
är klädd som en herre och tror att han nära nog är en rigtig
prest.» .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
