- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 6. Paralleler ; Tännforsen : En Jemtlands-historia ; Fyrväpplingen : Berättelse /
256

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att patron skulle forkyla sig, måste han gå med öfverrocken
igenknäppt, och filbunke fick han aldrig äta, huru gerna han ville,
«ty man kunde få frossa af filbunke»; med ett ord, patronessan
höll af honom, men regerade enväldigt i huset och öfver honom
med en kärlekens spira, som kändes förkrossande. Derföre var
patronen en frihetsvän då han kom ut, och var således ofta i
starka dispyter med komministern, som ej ens rönte motsägelse af
sin gumma och således, både för uniformens skull och sin husliga
maktfullkomlighet, ansåg absolutismen för det bästa och, som vi
forut veta, ej tålte folkets upplysning. Det finnes nämligen icke
få som tro sig satta här i verlden för att mäta kunskaper ut
lodvis åt folket i gemen; de äro, så att säga, i sin tro, ett slags
homöopather, som förmena att man rent af förgiftar en af folket,
om man ger honom mer än ett decillionsdels gran kunskap, och
okunnighet är, enligt deras påstående, första vilkoret för att
blifva salig.

Patron fick ej, sedan den svåra olyckan med Job skedde, gå
ut; han satt som på Spielbergs fästning, som en statsfånge i sitt
hus, emedan han verkligen efter Jobs vattubad fått en envis snufva,
som förbjöd honom att vara ute, resa bort och dylikt, utan att
nysa. Guds sol fick ej skina på den stackars patronen, som,
upprorisk i sitt sinne, måste beqväma sig att vara hemma och
dricka bröstthé. Man kan ej förtänka honom att han började bli
diplomat, ty nöden är, i detta som i annat, den bästa läromä
staren, och han sökte derföre att påfinna något soiq kunde afiägsna
patronessans uppmärksamhet från hans näsa. Eesonnemanget blef
ungefar så här:

«Så länge mamma hade Job att leka med, så fick jag
någorlunda ha min egen vilja. Ack, min Gud,, om vi ändå haft barn,
då hade det varit annorlunda stäldt — jag måste skaffa henne
en ny apa.» Patron skref derföre till en affarsvän i Göteborg att
han skulle skaffa en apa åt honom, och ej långt derefter erhöll
han underrättelse att en präktig och mycket snäll apa skulle med
någon lägenhet anlända. «Hon», hette det, «har tillhört salig
sjökapten Murvell och hade genom hans dödsfall blifvit ledig. Hon
har, enligt hans betjents intyg, mycken qvickhet och roade salig
kaptenen mycket genom sina putslustiga infall.» — «Godt»,
yttrade patronen vid sig sjelf, «det är ett beskedligt kreatur, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/6/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free