Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gles snödimma, som långsamt utbredde sig öfver isfältet, och i
slottet deroppe såg man* redan ett ooh annat ljus irra genom rummen.
«Vi måste hem igen», yttrade Sigrid med en lätt suck.
«Ah nej, icke ännu», sade Georg; «jag tar ansvaret på mig»,
och i samma ögonblick började han en ny sväng, och som den
var den sista för qvällen, fortsattes den länge. När ändtligen den
slutade, voro skuggorna redan så tjocka, att de unge först då
märkte, att ett par personer befunno sig tätt vid ringen och
betraktade dem.
Det var en lång karl som satt nedlutad på ett slags åktyg,
som i dunklet nästan såg ut som en spinnrock, och bredvid ho*
nom hade en gammal gumma och en halfvuxen flicka lägrat sig
på isen. När svängkälken stadnat, reste sig den långe mannen
och aftog sin söndriga hatt.
oGodaftbn, mitt nådiga herrskap», yttrade han mellan tänderna
och bugade sig ödmjukt, öch nu såg man att hans svarta krusiga
hår fladdrade för vinden med sina otamda lockar. — «Jag är en
fattig skärslipare och frågar ödmjukast, om ej nådiga herrskapet
skulle ha någonting slipadt, knifvar, saxar, hvad som helst, ty
jag har en riktig persisk slipsten och drar rakknifvar, så att de
taga af håret.»
«Nej, nej tack!» yttrade ynglingen kort, ty han såg att Sigrid
blifvit förskräckt för den oförmodade uppenbarelsen, «nej tack.»
«Men kanske tant?» sade flickan frågande.
«Åh nej, Sigrid, åh ncjj; jag slipar alltid sjelf farmors lilla
sax; det behöfs icke.»
Skärsliparen smålog dock, liksom det berott på honom att
bestämma saken, och sade: «Känner jag den nådiga friherrinnan
rätt, så låter hon nog Ossman få en liten förtjenst. Nå, Selina»,
afbröt han sig sjelf ooh tog sin flicka vid .armen, «blif du qvar
hos farmor och ställ dig inte att begapa det nådiga herrskapet,
söm nog för Guds och Frälsarens skull skaffar oss fattigt folk
(tak Öfver hufvudet och mat.»
Han behöfde verkligen att tillrättavisa sin flicka, ty denna
hade trängt sig ända in till Sigrid och betraktade i skymningen
med sina mörka genomträngande ögon den blonda flickan, som
tycktes vara af ett helt annat slägte, från ett helt annat
himmelsstreck, än hon sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
