Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvilka ären J då?» frågade ynglingen. »Skärsiipare?»
«Ja, nådige herre.»
»Hvarifrån?»
«Jo, jag är skattskrifven i B-siad, men måste vandra kring
landet på min lilla konst.»
«Har ni pass?»
«Ja bevars! Högvälborna landahöfdingeembetei i M. har
utfärdat det, och sedan är det påtecknadt på hvarje kansli, oeh sist
i H. Vi kommo ur kosan, för si farmor blef sjuk, och så lopp
tiden utj»
trJaså, är det farmor?»
a Ja, nådige henre. Jag heter Oss man, och mii dotter här
Selina, oeh gamla farmor heter Hack i sig sjelf.»
«Ni är ju Zignenare, eller hurnP» frågade Georg.
•Jo visst så är jag af den slägten, nuen vi äro ordentligt
akattskrifvet folk, och riktiga kristne äro vi, fastän Selina der icke
ännu läst fram sig. Få vi husrum?»
«Åh ja, jag skall säga till», yttrade ynglingen ochr fattade
Sigrids hand. «Du darrar, fryser du?» frågade han sakta, då han
ledde henne öfver isen oeh skärsliparfamiljen likt skuggor skred
efter dem till alottet
«Nej, nej, Georg; men det var något så hemskt med dessa
Ziguenare, oeh flickans svarta ögon glindrade så lömskt och så
glödande, då hon betraktade mig. Jag tycker att ett lam skall
ungefär ha samma känslor som jag, då det bakom ett galler
betraktas af en kungstiger.»
«Du är ett barn», smålog Georg; ccman bör ej frukta det.
stackars folket, som äro flyktingar, Gud vet hvarifrån, som aldrig
vänja sig vid oss, vår natur och vårt lefnadssätt. Gå dit bort
till lilla flygeln», ropade han åt de efterföljande, «jag skall skaffa,
er nattläger oeh mat. Se så, Sigrid, var ej rädd längre, det var
ett äfventyr, fastän litet, en liten uppenbarelse om att det finnes
andra menniskor än på Sigurdsnäs.»
De stodo åter på den höga trappan, kastade ännu en blick
öfrer den sofvande, sjön och på stjernorna, som tändes den ena.
efter den andra.
I den vidlyftiga förstugan brann en enda lampa, som med
sitt flämtande; sken skulle vägleda vandraren oppför den branta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
