Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De unge och de gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spiraltrappan och derföre hade sin plats inuti spiralen, hvarigenom
stora breda skuggor likt en jätteorm slingrade sig genom alla
våningarne, från det svarta djupet opp till det lika dunkla hvalfyet.
«Nämn ej något för farmor», sade Georg, «jag nämner icke
något . . . kom ihåg det, Sigrid.»
Flickan löfvade tystnad, men anmärkte att Georg måste följa
henne in, för att, enligt sitt löfte, taga på sig bannorna.
«Ja visst; förlåt, Sigrid, jag höll på att glömma att jag måste
lida för min tro. Koml . Nåh, låt mig lösa af bahytten . . .
den klär dig verkligen, du är rätt söt i den der drägten», yttrade
han, utan att tänka på att han sagt detsamma en gång förut.
Der oppe på andra bottnen, der den gamla friherrinnan bodde,
bevakades flygeldörrarne af gamle Gerhard, en herretjenare med
grå hår och som från morgon till afton gick klädd i sitt urblekta,
pråliga livré med strumpor och skor och stora spännen vid knäna
eller slutet af hans rå djursgråa underkläder, som der möttes af
ett par svarta damasker med silfverknappar.
«Unga herr baron har varit länge ute, och nådig fröken också»,
yttrade den gamle förtroligt, men likväl ödmjukt, i det han tryckte
och läste opp det gammalmodiga klafflåset, som stängde dörren,
ty ett sådant lås kan ej fås att lyda utan med begge händerna
gemensamt, en på klinkan och en om vredet.
«Ja, Gerhard. Hvad säger farmor?» frågade ynglingen.
«Ah, just ingenting; men hon befallde mig att här i
sals-fönstret ställa mig på utkik, för att’ ha reda på det unga herr*
skapet. Hä hä — jag har också stått här troget och sett på
isen och er, så att jag nu är nära snöblind.»
Rummet dit de nu inträdde’ var en stor försal i gammal stil,
målad i olja med jagtstycken och underliga foglar i de mörka
träden, här och der afdelade af en sorts plan, på hvilken en niche
var målad, och i nichen hängde ett porträtt af någon herre eller
något fruntimmer i familjen, de förre dels i harnesk,
delsialonge-peruk och styf frack med stora uppslag och dykränger, de sednare
i slöjor eller i snörlif med antingen ett radband eller en blomma
i handen. Alla hade detta småmysande utseende, som gör gamla
familjetaflor så hemska, så stela och tvungna, så dödt glädtiga,
att de liksom spöka för inbillningen. Detta rum upplystes nu af
den sprakande kaminelden, hvars fladdrande lågor, genom det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
