Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ah ja, ni män han edra privilegier.»
«Det är hvarje redlig menniskas privilegium», anmärkte
baronen; erjag älskar ej detta lismeri, detta smicker, som luktar af
gift. En kung och en drottning äro olyckliga nog förut, utan
att de skola frukta förräderi äfven i sina unders&tares leende —
i deras välsignelser. Nej, jag vill ha en konung, som ej är
enväldig, på det han icke må bli en narr eller en tyrann af öf-
vennod; men jag vill älska honom så mycket, att jag aldrig
sviker honom, lika litet som jag smickrar hans svagheter eller
döljer sanningen* Jag anser mig som adelsman vara en mellanlänk
emellan konungen och folket, och ve mig om jag sviker någon af
dem, om ja$. smickrar någon af dem, för att bedraga dem begge.»
«Du är missnöjd med mig», yttrade friherrinnan slagt och
inställsamt; «men, bästa Sigfrid, du vet hurudan jag är, vek-
hjertad, hänföres jag lätt af ögonblicket, och derför . . .»
«Derför?»
«Och derfor finner du att jag ej var falsk, utan att jag,
hänförd af drottningens sätt att vara, yttrade tänkesätt som jag
då hyste, men ej vid närmare eftertanke hyser.»
«Det är möjligt, men låt mig ej en annan gång nödgas
höra en baronessa Dernath förnedra sig till hoflismeri — vi äro
f3r goda att förnedra oss. Och dessutom, tror da ej, att Lovisa
Ulrikas skarpa ögon blickade midt igenom dig och att hon
föraktade dig?»
«rKan väl vara; hon föraktar hela svenska adeln.»
«Nej, hon fruktar och kanske hatar den, men förakta den
kan hon ej, så länge den ej gjort sig föraktlig.»
«Emedlertid, Sigfrid, kommer hon väl ihåg att dét är Sveriges
adel, som i alla tider egt Sveriges krona i sin hand — att det
är ett vådligt spel att sätta sig ut med oss, ty sjelfve den store
Gustafs thron darrade för våra fäder.»
«Hvad vill du säga dermed?»
«Ack jo, märkte du ej med hvilket förakt drottningen
förbisåg Marianne och ensamt fästade sin uppmärksamhet vid lilla
Katarina von Liitzow?»
Baronen smålog. aNu förstår jag hvarifrån din djupa
politiska blick har kommit. Marianne således? Stackars barn, hon
har ej figuren för sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
