Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katarinas uppmärksamhet blef af dessa ord riktad på den
unge bleke mannen, som hon förut knappt observerat; men der
var något inom henne som sade motsatsen mot hennes
väns’förmodan. Det var ej (nöjligt att en enfaldig menniska kunde bå
ett par så talande, lifliga och ändå tänkande ögon; det der lätta,
godmodiga och ändå ädla leendet, som flög öfver den unge
mannens drag, nar någonting qvickt eller glädtigt yttrades i
sällskaps-ringen, kunde omöjligen tillvägabringas af en tankfattig och
känslo-arm själ. Men fröken Dernath fortfor’ att fördöma honom och
öfvade sig, då de begge flickorna voro ensamma, att förlöjliga
honom. »Huru tafatt han var, huru han tog glaset med venstra
handen — ha ha ha, han var en smula lam i den högra; huru
han ej vågade att deltaga i diskursen, och huru han ej hade sagt
dem, två hoffröknar, en enda artighet på öfver tre veckor, som de
dagligen träffades, och det oaktadt han var officer, löjtnant och
ung.» Det var löjligt, och fröken Dernaths spetsiga anmärkningar
kommo ofta Katarina att le, men qvarlemnade alltid någonting
obehagligt i hennes själ.
«Han är mycket sjuk, stackars Wernerhjelm», • sade Katarina
ursäktande; men detta hjelpte icke, ty i sjelfva verket hade
fröken von Dernath märkt att den unge baronens ögon alltid hastigt
halkade öfver hennes egen figur med pannfläck och allt, men
deremot gerna stannade på fröken von Liitzow, något som denna
icke märkt.
«Det skulle ändå vara roligt», yttrade Katarina, «att veta
något om honom. Känner du någon som vi kunde tala vid om
den saken? Jag är riktigt nyfiken.»
«Om honom? Bevars, han är ju löjtnant vid samma
regemente, der min bror är auditör; om några dagar kommer han hit.»
Den väntade auditören kom, efter utstånden arrest, i sällskap
med sin mor, till Loka, och nu voro de begge flickorna beständigt
tillsammans med dem.
Unga baron med sitt släta flickansigte och sin artighet följde
som en skugga Katarina; han försummade intet att stjilla sig in;
han tog en öm del i hennes helsotillstånd, varnade henne för den
fuktiga sanden på gångarne, för daggen på gräset, för luftdraget
i brunussalongen och tusen andra omständigheter, för att visa huru
dyrbar han ansåg henne. Barnet skrattade och tyckte att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
