Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in i sina håior och sutto snart och tittade fram som (man må
förlåta mig bilden) kattor, hvilka krupit in i dragbålen till en
källare. Allt tydde således på att den gode mannen skulle
öfvergå lifvets grans, hvart det sedan kunde ta vägen, eller, med ett
ord, var på förslag att från «söta far» adlas till «salig pappa».
Frun tog detta aftynande temligen lugnt; hon var religiös
och nöjdes med Guds skickelse, emedan hon visste att ingen kunde
vara lyckligare än deu, som fick vandra hädan. Under tiden satte
hon allt i ordning, så att hon icke skulle fara illa som enka.
Fröken Marianne deremot ville icke ha någon annan
förmyndare och öfvertalade således sin nu varande att hjelpa henne att
bli myndig. Han gjorde detta, emedan fröken då sjelf kunde ge
honom decharge för förmyndareförvaltningen och — hon blef
verkligen myndig och gaf decharge.
Det tyckes som detta skulle varit den gode mannens sista
handling. En dag då man kom in i hans rum, satt han i sin
länstol och var död; med en lätt suck hade haa blifvit, en «salig
pappa».
Adolf var borta på mötet när detta skedde; bud sändes dit.
«Hör på, löjtnant, ha ha, gratulerar . . . fänrik Björn kom
hit . . . hör på, gratulerar.»
«Hvad står på, kapten P» frågade löjtnant Eehnhorn.
«Jo, gratulerar. Gubben är saligen . . .»
«Far minP»
«Ja visst, han är saligen hänsofven.»
«Är det sant, så gör jag ett kalas för regementet som varar
i tre dagar. Nu skall man förlossa de fångar arma.»
«Visste jag inte det, att jag kam med en god nyhet. Se så
gossar, nu ta vi litet bränvin i väskan, så gå vi ut och knipa en
hare till middagen för att fira vår löjtnant, som nu är en behållen
man. Fältväbel, låt kompaniet emellertid köra in höet!»
Herrarne gingo på jagt. Adolfs Qät voro liksom bevingade;
man söp ur flaskan, sköt en hare och kom hem igen.
Kaptenskan mottog dem ytterst väl och äfven dottren, för
hvilken löjtnant Adolf gjort sina små okruseringar», var i dag
blidare och mildare än någonsin. Yid bordet fick löjtnanten sitta
bredvid Beata; man drack — kanske en smula för myeket.
Löjtnanten fick kalla kapten för farbror oeh slutligen kaptenskan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
