Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Du har då icke hämnats, som du löfvade — jaså, och du
vill att din far skall dö med en mened på hjertat?»
’ «Nej, min far, men ...»
«Det fiqnes intet, intet, Selina, som jag ångrar mer än att
jag svor att ej hämnas, det har plågat mig hela mitt lif igenom
— och jag trodde att du . . .»
»Men, min far, låt Gud hämnas, om det vore något att
hämnas — men, min far, det var ej hennes skull, hon ville det
icke, bon har lidit deraf så väl väl som vi — förlåt henne 1»
«Förlåta? Nej, det kan jag inte», rosslade den döende; «men
vet du, jag har många gånger varit svag, jag har tusen gånger
tyckt att hon ej förtjent vårt hat — jag hatar henne icke; men
si, Selina, det är bruket i vår stam — blod fordrar blod.»
«Men oskyldigt blod, min far!»
»Deri dömer icke jag; det enda jag vet är, att min far led
döden för hennes skull; det enda jag vet är, att hennes man var
den, som angaf honom, som genom hans död räddade sig sjelf;
det enda jag vet är, att det var för hennes älskares skull, för
att rädda honom, min far gjorde öfvervåld, att det var för att
rädda och hjelpa dem han vågade lif och blod — och att de
lemnade honom åt sitt öde. Jag tror väl att drottningens
hof-fröken skulle, om hon velat, kunnat rädda en stackars ziguenare —
men, ser du, det brydde hon sig ej om.»
«Men, min far, hon lider af tanken på min farfar, det är för
hans skull hon upptagit mig.»
«Och du vill ej vara någon orm.»
«Nej.»
«Selina, jag vet ej hur det är; men ser du, allt är nu
annorlunda än sist jag var här — det kommer sig väl deraf att jag
håller på att dö. Min far var också vek då, eljest så hade jag
ej måst svärja. Det gläder mig dock att vi narrade brudgummen
med den hvita rosen — jag var viss på handen den gången —
det gläder mig ändå.»
«Ack, min far, ni är så blek, ögonen ligga så djupt. Se
här, jag har vin med mig.»
«Vin! jaså; åh*nej, jag behöfver intet», sade den döende och
försökte resa sig opp. Han förmådde det icke. »Det lider, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
