[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 5 September 1806.
Kapten Ulriksson gick ensam franf och åter i löjtnantens ram
på Hållstorp, rökande sin pipa, under det att han lät sina «kisiga»
ögon slugt observerande spela kring rcftnmet.
Få en spik vid dörren hängde en fullständig svart kostym,
nyligen hemkommen från sockenskräddaren.
Kapten tog den i ögnasigte.
»Josias har min själ slagit stort på, det är ju riktigt svart
kläde, hm.»
Löjtnanten, som tills nu varit ute för att tala vid drängarne,
trädde in.
«Det var riktigt vackra kläder bror har låtit sy sig.»
«Jo jo, det skall väl vara Von fäschen’ på bröllopsdagen, hä hä.»
«Men hör på, du måtte väl inte vilja nyttja de der stöflorna?»
«H vilka ?»
«Jo, de der som hänga vid kakelugnen?»
^Hvarför inte, de äro ju knappt slitna.»
«Men, min himmelske skapare, ser du då inte att de äro med
söm på baklädret, det är* ju riktiga bondstöflor.»
«Men af riktigt kalfskinn äro de, ty jag har sjelf låtit bereda
«kinnet, och garfvaren sade att det blef ett skinn som håller till
domedags otta.»
«Ja, hvad f-n hör det hit?»
«Jag tycker att de äro bra, skomakar Setterström har sytt
dem, och han förstår nog hur det skall vara.»
«Nej, det går min själ inte an, du skall bå andra stöflor;
inte går det an att du klumpar fram i ett par sådana byttor.»
»Säger bror det?»
«Ja, visst f-n säger jag det. Vore inte jag, så vet väl Gud
hur det skulle gå med dig.»
«Men det är omöjligt, vi ha sex mil till staden och blott en
vecka qvar till bröllopet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
