[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hm^ tyst! jo, det går galant; posten går ju i qväll?»
«Ja, och kommer fram i morgon.»
«Nå, då skrifver jag till löjtnant Winkler, som kommer till
Sigurdsnäs dagen före bröllopet, att han tar ett par nya stöflor
med sig.»
«Men det har ju ingen tagit mått?»
»Ah, det är en smal sak. Se så, Josias, sätt dig ... se
så, ge fot!» Kaptenen märkte med sitt pipskaft hur lång foten
var. «Se, nu klipper jag ett märke, och så skaffar han.»
Sagdt och gjordt. Inftm en qvart var beställningen skrifven
och afsänd.
«Hm, om jag tänkt på den omständigheten litet förr»,
mumlade löjtnanten vid sig sjelf hundrade gånger under veckan; men
saken kunde ej hjelpas.
Ändtligen kom den stora dagen, den femte September.
Det var vackert väder, fastän litet kyligt, och på vägen mellan
Sigurdsnäs och kyrkan, liksom deremellan och Hållstorp, voro
gärdesgrindarne, högtiden till prydnad, klädde med granrisruskor,
och vid hvarje grind, der brudparet skulle fram, voro granstänger
med gröna toppar ställde som vakter.
Det var beslutadt att löjtnanten och Regina skulle vigas i
kyrkan, och Georg och Sigrid senare på aftonen på Sigurdsnäs.
Klockan var säkert half nio, då ännu löjtnanten satt qvar på
Hållstorp och funderade om han ej ändå skulle taga de
Setter-strömska mästerverken, då ändtligen vännen Ulriksson kom. Han
hade de vackra stadsstöflorna med sig.
Förlossningens timma var slagen.
«Hvad f-n grinar du efter, Josias?»
«Hm, jag kunde väl veta att ditt märke ej förslog; de klämma
alldeles förböfladt.»
»Jaså, låt mig se! Ah strunt, det är bara litet öfver tårna,
det ger väl ut sig.»
Löjtuanten började stampa och gå. «Nej, det går inte ihop,
jag kan ju inte stå riktigt ... om de bara varit en smula
vidare öfver vris ten.»
.Åh ja, stå nu inte der och sjung litanian, det har redan
ringt ’andra gång’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
