[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men inte begriper jag . . ..», sade löjtnanten.
«Jo, det måtte väl begripas, att ett par stöflor är ett jordiskt
ting, och nu skall du vara i sjunde himmelen.»
«Bror är alltid en galenpanna, hm . . . se nu till, att allt
är i ordning tills i morgon klockan tio, då komma vi», ropade
löjtnanten och körde.
När han i sin anspråkslösa trilla nalkades kyrkan, såg han
huru hans brud, åkpnde efter herrskapets spann, kom från
Sigurds-näsvägen.
Församlingen var talrik, och kyrkan blef lika trång för folket,
soip löjtnantens stöflor för fotterna.
En hvar vet huru en vigsel går till, de gifte af egen
erfarenhet, de ogifte genom att lära sig brudvigseln, och således är ej
mycket att derom berätta, mer än att löjtnant Möllendorff
framträdde till koret med «bevingade» steg och mamsell Begina, med
en väldig myrtenkrans och en lika vidlyftig krona, å sin sida
framträdde med en blygsamhet, som ej underlät att göra effekt.
De begge kontrahenterna sade sina ja ungefar lika högt, och
således fann församlingen att de skulle råda begge.
Ceremonien var slut och nu stego de upp i den stora vagnen
och reste mot Sigurdsnäs, sedan alla gratulerat dem på stående
fot genom presten, som höll ett vackert tal om stadgad och
be-pröfvad trohet, dygd och huslig lycka. Detta var första akten.
Det var klart att mamsell Begina Dagssons bröllop var ett
middagsbröllop; der vankades också en sådan massa mat och Guds
gåfvor, att en tredjedel skulle varit nog. Men så öfverlycklig och
stolt hon än var, der hon satt bredvid Josias och midt för ett
bakelsetorn af socker med englar, dufvor och deviser, var hon
ändå orolig hela middagen och höll mer än en gång på att efter
sin gamla vana ursäkta, att det var så simpelt.
Det var också något som felades i hennes glädje, Georg
och Sigrid saknades vid det festliga bordet, ty det brukades icke
att brudfolk såg hvarandra på vigseldagen före sjelfva akten.
«Jo jo, smaka på, Georg, hur det är att stå på heta stenen
och glöm nu icke ... Jag Georg von Dernath tager dig Sigrid
Behnhorn, med mera, med mera . 7 . läs öfver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
