[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Och du, Georg», hviskade hon till brudgummen, som
vörd-nadsfull kysste hennes hand, «låt mig dö med det/medvetandet,
att jag ej lefvat utan gagn!»
Allt var tyst — blott en och annan gömd snyftning
tili-kännagaf att der funnos menniskor omkring dem — det var en
helig stund, den skönaste de upplefvat, dessa menniskor, som den
gamla genom femtiåra uppoffringar, och med en kraft, hvilken få
menniskor ega, sammanhållit, räddat och nu välsignade.
Ädla Katarina — lycklig du, som fick, denna lön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
