[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nar alla gått, fattade maestron min hand och sade:
«Selina, låt ej er första framgång förvilla er, — ni har ännu långt
till konstens mål, men ni kan hinna det, om ni fortfar.»
Jag kunde ej annat än småle åt den ädle maestrons
bekymmer. Jag som förr ansåg äran, bifallssorlet för allt, ansåg det
ej nu för något.
Men på mitt rum, när jag sedan satt i min ensamhet och
betraktade huru dömens tusende spiror glänste i månskenet som
silfverspetsar, då tänkte jag på saken. Jag fann nu att det var
konsten i sig sjelf som utgjorde konstnärns lycka, att \onsten var
sjelfva lifvet, men konstnärsäran, fjädrarne som kunde fällas utan
att man förlorade derpå — de äro blott artmärket.
Men, kära Sigrid, der sitter en blåkråka och skränar i
skogen och består sig de mest brokiga, lysande fjädrar, himmelsblå,
skiftande och herrliga, under det att näktergalen, ej synlig, sitter
i buskarne, i en grå klädning, hemväfd och simpel, och sjunger
och sjunger tills hjertat brister. Sätter man nu blåkråkans sköna
fjädrar på sångaren, så sjunger han ej bättre för det — men är
kanske olyckligare än förr.
Men — förlåt mig. Bland dem som vid tillfället mest fästade
min uppmärksamhet var — hvad tycks? — en spanjor. Kors, hur
hette han? Jo, Sigrid lilla, han hette Don Ignazio Maria Carlos
Concepcion José di Medinilla. Säg, vet du något af det namnet?
Don Medinilla, Don José är hans vanliga namn. Han är någon
sorts diplomat från spanska hofvet; han är ung — vacker om du
vill, brun i hyn, med brinnande, rysligt sköna ögon och svart,
lockigt hår. En eldnatur, en sluten vulkan. Jag fruktar honom,
men tycker ändå om honom. Äfven talar han franska så väl,
att Pjorry skulle bli förtjust i honom.
Men å propos, hur mår Pjorry och den goda Regina?
Du kan gerna läsa opp mitt bref för Georg. Han, trankila
menniskan, skall tro att jag är galen.
Gud välsigne dig 1 Alla helgon skydde dig! Den helige Carlo
Borromeo sträcke sin hand öfver dig!
Nu börjar det mörkna. Inom kort är det mörkt — här går
allting fort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
