[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Milano, December 1806.
«Hvart skall jag fly?» frågar jag ibland, «jag, det flyktande
folkets dotter. Hvar finner jag väl ro, Sigrid? Säg mig det!
Bet är en eAig längtan efter hvad jag aldrig skall finna. Hvart
skall jag fly?
Orgorna brusa derborta i den heliga Helenas klosterkyrka —
de klinga hitin till mig, till ett verldens barn, som lefver och
verkar för att förnöja andra, en synderska, som en gång trodde
p& ärans fröjder, på ryktets basunstötar. Men de tysta ej den
hviskande rösten i min själ . . . Selina! öknens dotter, fly till
din öken.
Hvart skall jag fly?
Jag återkom just nu från klosterkyrkan. Mina blommor på
balkongen le emot mig, hela verlden är mig kär—jag har gråtit
derinne, det är genom heliga tårar jag ser verlden.
Klosterkyrkan är gammal, marmorn har anlupit, pelarne skifta
i ljusgrönt, det är en fin mossa som doftat derpå.
Öfverallt såg jag bilder och marmorstenar tecknade med
glömda namn.
Jag föll ner inför den heligas altare.
Icke vet jag hvem den heliga Helena var, ej hvad hon gjort
eller lidit — men hon har lidit, det är säkert, och inför henne
nedföll jag och bad för ziguenerskan, hon som ej vet hvar hon
skall hamna, som ej trott på något och ändå tror på så
oändligen mycket, på allt, som kan svalka hennes glödande själ.
Nu mins jag, det var kejsarinnan Helena, hon som på den
ramlande tronen föll ned för en tron som aldrig faller. — Bet
var helgonet till hvilket jag bad.
Och nu är jag lugn.
Bet finnes ju en evighet, och i denna evighet väl någon öken,
der det flyktande folket får slå opp sina tält, någon oas, der
ljusets källa qväller ur den blå grunden, der vi kunna samlas och
dricka ljus och salighet, och bygga våra hyddor. Ja — det finnes
tusende sinom tusende källor i vår öken, och vi skola draga från
den ena till den andra. Bit vill jag fly.
Sigrid, du vet ej hvad det vill säga att vara utan fosterjord,
utan hem och utan far eller mor. Bå folket firar mig som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
