[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid!
Klockan är tolf på natten, stjernorna tindra klart. Jag har
betraktat dem länge och tänkt: rör det sig äfven på éder en
otalig massa af lefvande varelser som lida liksom vi? Eller är
det endast lysande öknar som sväfva deroppe i det eviga rummet?
Nej. — Då blef jag lugnare och satte mig ner för att skrifva.
I afton har jag varit i helvetet — rys icke, Sigrid — ja, i
helvetets innersta tortyrkammare, min själ har legat på
sträckbänken och tusende menniskor hafva ropat bravo åt mina plågor.
Jag har trott mig vara något mera än en menniska — jag
är dock någonting mindre. Döm sjelf.
Zongelli bar förklarat mig sin kärlek.
Det var för omkring Qorton dagar sedan i maestrons
trädgård, vi sutto i skuggan af en väldig lager, omgifna af en
myrtenhäck; — framför våra fötter spelade en fontän och guldfiskar
sprungo som pilar i det kristallklara vattnet. Jag vet ej huru det
var med mig, men jag var tankfull och jag vågade ej se in i
Zongellis tänkande sköna ögon. Det föreföll mig som om jag
varit en fallen varelse som satt bredvid ett högre begåfvadt, ett
ädlare väsende än jag sjelf, och detta var Zongelli. Jag kände
min själ så tung, det var som om det behöfts en yttre makt att
lyfta den. Då fattade Zongelli min hand, hans darrade, min åter
nästan förlamades af en onämnbar fasa. Så full af längtan, af kärlek
och fasa måste den fördömde vara, då en forsonande ande fattar
hans vissnade hand och säger: «kom med mig, så blir det bättre.»
«Selina!» sade han; . . . endast Selina, men i detta namn,
i sjelfva ljudet af hans röst låg en lång mening . . . jag förstod
allt. Jag kände att jag åter lefde, jag begynte darra.
((ÄIskar ni då», sade han, «konsten mera än ett varmt bjerta?
Svara, Selina.»
Hela min illusion föll som genom ett trollslag.
Ack, Sigrid, jag var blott en svag qvinna. Men jag
genom-flögs i samma ögonblick af en glödande salig känsla och af en
iskall dödande fasa ... I min själ stridde det goda och det
onda, Zongelli och Medinilla. Jag fann att en af dem skulle
det bli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
