[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkan och folket — skada blott att kyrkans mellanlänkar äro
vanliga menniskor, att det ej är Guds englar som sitta i biktstolarne.
Ännu har ej min konstresa sträckt sig utom Italien; men
hela den musikaliska verlden finnes också här. Det kan väl hända
att jag framdeles en gång kommer till Sverige igen och sjunger
för de goda landsmännen. Jag skall nådigt ta emot deras fattiga
riksdalrar. Stackars folk, de skola räktia mig som landsmaninna,
fastän Gud skall veta att mina svarta ögon, mitt korphår, min
glödande natur bevisa att de åtminstone ej ha någon skuld i
hvad jag blifvit. Sverige får ingen konsnärsära förr än konstnärn
har blå ögon och ljust hår — då vet man att den är svensk.
Godnatt med dig! Jag skall räkna några rullar dukater. Man
har den oförskämdheten att klippa dem i kanten.
God natt!
P. S. I morgon reser jag härifrån till Rom. Jag skall
sjunga i en messa i Lateranen — en kätterska sjunga för hans
helighet och hela det heliga collegium! Det är ju fasligt?
*Sevilla, Oktober 1810.
Vet du, Sigrid, hvar jag nu är, hvar detta bref skrifves?
Nej, du kan ej gissa det.
Du har troligen märkt huru mitt sinne skiftat i alla färger,
huru jag kämpat med mig sjelf, utan att kunna finna mig sjelf.
Jag har trott mig vara konstnär, jag trodde mig engång också
duga att bli husmoder, att sitta i boet, jag trodde också engång
att jag skulle bli en rik och praktisk menniska. Jag tummade
hvarje sekil så noga, liksom för att öfvertyga mig sjelf om att
det var dessa, som utgjorde min glädje; men allt slog fel. Nej,
nej, Sigrid . . . här är jag hemma, här andas jag mitt lands luft
— här är mitt land.
Jag sitter på balkongen till Sevillas Giralda och skrifver till
dig. Det är en herrlig utsigt utöfver den förbrända slätten, luften
är varm, fastän det är afton, solen har sjunkit bakom bergen,
der nere från klosterträdgården dofta orangeblommorna ända hit
opp, och en örn sväfvar öfver trons bild der oppe på toppen.
En underlig tanke att sätta tron till vädervimpel på den höga
Giralda — en tro, som vänder sig efter vinden! Men de hafva
rätt likväl, tron må vända sig hur som helst, med ansigtet mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
