[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mecka som en Museiman, eller mot öster som en Elddyrkare, —
den vänder sig dock kring samma axel, rör sig kring samma punkt.
Jag är då här — här i Spanien, der mina fäder bott — ty
jag tror ej annat än att vi äro mohrer — de lärde må göra oss
till hvad de vilja.
Jag skall, så snart jag hinner besöka Alhambra, vid dess
källa sjunga min lilla sång.
Medinilla har, sedan han kom inom sitt eget land, åter
anmält sig. ( Besynnerliga djerfhet! Han beror af mig och vill .nu
bli min like.
«Ni är stolt», sade han ändtligen, då jag skämtade bort hans
granna fraser; «vet ni då icke att Sevilla har en stor sångerska
inom sitt sköte, donna Mindana? Tror ni då verkligen att ni i
Spanien . . .?»
Jag log. Jag föraktar hans antydningar; som du vet, bryr
jag mig ej om allt detta frasmakeri, som man kallar ära — jag
är rik nog.
«Nå, än i Madrid?» sade jag. «Hota ej, Medinilla! Jag vet
mitt värde, om också Sevillanerna ej vilja erkänna det.»
Medinillas ögon gnistrade, jag hade sårat spanjoren och
dessutom älskaren — han har trott att jag engång skulle älska
honom, fastän han vet att jag afskyr honom, utan att kunna bli
honom qvitt.
I morgon skall jag träda upp och förtjusa den goda staden,
och sedan må Medinilla hota om han vågar.
Huru sönderryckt är ej hela min varelse . . . jag har en
stund upphört att skrifva, jag har länge setat här och sett huru
stjerna efter stjerna tändes och huru slutligen månen steg upp
ljus och klar. Det förra skref jag i skymningen, detta skrifver
jag i månskenet. Porten der nere är öppen — jag går ej före
midnatt — jag finner mig så väl här.
Klang — klockan slår tio.
Det var väl också en gång jag var barn — men jag mins
det knappt. Dock, det barnet gick vid stora vägen och sårade
sina fötter bland törnen och stenar. När jag blef större fick jag
veta mitt öde, dådet hvartill jag blifvit född. Sedan fick jag
bildning, och underliga tankar bröto fram i min själ. Det var pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
