[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sion, en glödande, gnistrande passion, som’ förbrände den stilla
glädjen och dref mig ut i verlden. Jag har nu pröfvat den —
ingenstädes får jag ro — ingenstädes är jag hemma, ingenstädes
har jag en vän.
Goda Sigrid, da erbjader dig. Ja, da är en vän: men jag
trycker mig intill dig för att svalka mig då jag brinner.
Medinilla är en natur som liknar min, men det är en djefvulsk natur,
och derföre att äfven han brinner och våndas af en inre glöd,
han. som jag, är han mig nödvändig. Summan på texten är att
jag är olycklig — att jag ej får ro förr än i grafven — att jag
aldrig borde blifvit född.
Nu ‘skyls månen snart — jag går. — Godnatt! Efter
morgondagens triumf mera.
Här sluta Selinas bref.
Diario (Sevillas enda tidning) hade den dagen innehållit en lång
artikel som upphöjde den frejdade sångerskan ända till skyame.
Den i förra brefvet omtalta triumfdagen kom. Teatern var öfVeriylld
af menniskor, ridån gick opp och Selina stod der hänförande som alltid,
piydd med ungdomens, snillets och konstens alla behag.
Den firejdacR sångerskans röst ljudade i salongen; allt var tyst, allt
lyssnade, man knappt vågade andas. Då ljöd der en pipa oppe från
gallerierna, ljudet besvarades af en annan och snart hördes der hvisslingar från
alla håll, galla hvisslingar, som icke kunde döfvas af applådissemangema.
Selina bleknade och tystnade och småningom tystnade också piporna; hon
började åter — men genast fick hon samma svar. Då steg hon fram på
scenen och fortsatte sin aria, men med en ansträngning i rösten som gjorde att
den hördes öfver larmet.
Det är nämligen en natursanning, k att en ren ton höres öfver en lika
stark falsk, och att rena ackorder höras längst och klarast. Det är det
renas gudaskänkta privilegium att höras genom förvirringen och segra.
Den klangfulla stämman fortfor att ljuda äfven sedan pipet tagit slut;
men snart afbröts den på en gång och den sköna främlingen föll afdånad på
scenen. Man bar henne ut; en klar blodström ur det flämtande bröstet
bevisade att en åder sprungit.
Hon lefde ännu några ögonblick. Medinilla stod bredvid henne och
betraktade de bleka dragen med en blick midt emellan leende och segerglädje.
"Du är höken som slet sönder dufvan11, rosslade den döende flickan;
”men11, tilläde hon efter några ögonblick, halfejungande:
"Och fall till slut, som de store falla
för svekets pilar — sä dö de alla . . .
alla . . . alla!11 upprepade hon.
Ett nytt anfall — det var slut.
Bidån hade fallit och den sorgliga händelsen sorlade som en nyhet
genom mängden; men några ögonblick derefter gick åter ridån opp och en bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
