Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ncj, goda älskade Gustaf», hviskade flickan, «gör det ej
ännu ... de kunde afslå vår bön, och huru gpge det då?»
Fastan Hjalmar ej gillade detta hemlighetsmakeri, rättade han
sig derefter, ty han såg huru oändligt mycket Annette älskade ho-
nom; hvarje tanke, hvaije ord, hvaije rörelse var endast helgad
honom.
Annette hade ej riktigt undersökt sitt hjertas tillstånd; men
om vi, då hon en afton satt för sig sjelf i sin soffa, följa hennes
tankegång, kunna vi inse dess art.
•Hjalmar vill att allt skall bli kändt ... ack! han begriper
ej huru ljuft det är att ega något ratt dyrbart, utan att någon
vet deraf.
•Dessutom så . . . dessutom så äro långa förlofningar odräg-
liga; man kommer in i societeten, hela verlden vet att man är för-
lo fvad; man är liksom utskjuten från dem alla; man är ej fru, man
sitter ej i soffan, man får ej deltaga i deras visa råd eller vara
förkläde åt någon värnlös varelse . . . men man är ej heller i
flickornas krets detsamma som förr . . . det förra förtroendet har
försvunnit, till och med afunden har tystnat, ty man har uppgifvit
allt hopp på den menniskan, med hvilken den stackars förlofvade
är sammanknuten; man är ej föremål för någon annan uppmärk-
samhet än den man skänker en möbel . . . man är öfverflödig,
liksom ditflyttad, hör ej dit och hör ej till någon. Det är tråkigt,
odrägligt.
«Nej, just i loppet af segrarne, när halfva verlden ligger for
ens fötter och den andra hälften håller på att dö af galla,. . •
jast då man står på höjden af sin storhet . . . räcker man sin
hand åt den lycklige, och hela verlden skall säga: han blef den
lycklige!
«Med en seger bör hela detta ungdomslif slutas — en hastig
död bör blomsterlifvet ha; men att aftyna ur sällskapslifvet, låta
sin segerperiod dragas med en årslång tvinsot, innan man som fru
böljar en ny lysande bana, det är odrägligt . . . nej, nej!»
Sådant var hennes resonnement. Fåfängan, behofvet af att i
sista ögonblicket plocka hopens beundran dolde hon för sig sjelf
under den föreställningen, att kärleken var desto heligare, ju mera
gömd den var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
