Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huslig och arbetsam som eu myra — och hvar dag bad hon till
Gud om frid och lugn i kojan; vet du, sådana böner hör han nog.
«AUt gick således bra nog med Guds hjelp; men arbeta
be-hofdes det, oafbrutet arbeta, och derföre var mormor så flitig och
spann lin, som de sedan sålde till fartygen eller då de foro till
staden.
«Det var tråd, som var mycket starkare än sådan man får
på rullar och som de kalla jerntråd, — vackert jern af bara
bomullsgarnet, fastän det är spunnet på maskin och tvinnadt också.
Sjelfva engelsmännen ville ha af mormors linntråd, som var så
slät, så stark och så fin, att många kaptener, som ofta foro denna
vägen, köpte upp allt hvad mormor hann att spinna och sade, så
berättade mormor ofta, att sådan tråd hade inte sjelfva
drottningen i England då hön sydde nattkappor åt kungen sin man.
«Nå, och så blef det här på Lindöskär i många år. Allt
gick sin gilla gång och mormor var uppe med solen och bad Gud
— och så satte hon sig att spinna. Du skall se den rocken, en
gammalmodig en, med så bred hjulring att det ser ut som om
han vore skuren ur en bräda, men han hade fart och mormor
spann och spann, dag ut och dag in året om, för att ha tillreds
då kaptenerna kommo i Lindösund här nedanför.
«Men ser du, en gång hade morfar varit ute och hjelpt ett
skepp, som höll på att stöta på vid utklipporna och kommit in i
skären, innan det visste ordet af — det var om våren och
skeppet skulle gå till Ryssland med apelsiner. Det är fasligt hvad de
måtte äta apelsiner i Ryssland.
«Flere dagar förgingo, men morfar hördes inte af. Ändtligen
kommer en springande och säger: ’nu kommer fars båt i sundet’.
«’Gud ske lof för det’, sade mormor; ’säg mig till när han
lägger till.’
«Och båten lade till — det var i qvällningen — men ingen
morfar sågs till — nej du, han låg under tofterna — han var död,
hade drunknat långt borta vid Skälhästarne, så heta några skär
tre mil härifrån.
«Mor, som då var bara flickan, dånade så att hon ej kom af
stället, och så buro karlarne morfar uppför den branta stigen och
kommo fram, just som mormor skulle ut för att möta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
