- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
122

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Hm, ingalunda — jag endast gaf henne några strykningar,
som genast verkade, och hon är nn frisk igen. Tack vare Gud,
sade hon, och hans utvalda redskap.»

«Hvad för redskap?»

«Hm — jag — Gud gaf mig krafter att bota hennes inre —
ja, det var högst förunderligt, sade min vän Attanskoj.»

«Attanskoj! jaså — skall helsa så mycket från honom.»

«Tack, tack! det är en utmärkt man.»

«Ja visst — han rymde i natt och Prejare är der och
inventerar qvarlåtenskapen.»

«EymdeP rymde? hvad säga ni?»

«Jo, att vår goda vän Attanskoj har packat in och farit sin
kos sedan efterlysningen kom.»

^Efterlysning?»

«Ja, han är ingen polack, utan bara en förrymd herre från
Hamburg, som stulit en smula från sin principal.»

«Och Attanskoj skulle vara ...»

((Ingenting annat än en tjuf, föröfrigt en satans treflig karl
— skulle varit riktigt förargligt om man fått tag i honom, sedan
vi nu i fjorton dagar druckit om med den hederspaschan.»

«Kors! kors! — jag blir riktigt altererad.»

«Nu är det så här, du, att du är dragen vid näsan, bror
Hoppenroth.»

«Dragen vid näsan? nej mina bröder, jag låter inte draga
mig vid näsan», yttrade kamrern stött; «jag insåg nog att den
der Attanskoj var en .dålig karl i anseende till moraliteten; men
förunderliga krafter hade han i magnetismen och kranioskopien —
ja — hm — jag låter ej dra mig vid näsan.»

Detta yttrande var ett missgrepp af kamrerns ungkarlsvänner;
ty det är ingenting en narr tål mindre än att man förmodar att
han är en narr. Det blef således ingen beräknad frukost af den
dagen; vännerna måste bestå sig den sjelfva, om de hade råd och
lägenhet — kamrerns kassa och hjerta voro begge tillslutna, som
en postlucka efter klockan sju.

Knappt hade vännerna aftroppat förr än direktör Prejare och
borgmästaren inträdde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free