Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närkes natur. Av Erik Rönnby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foto: Hovfotograf Sam. Lindskog
Ullavi Klint från Klockhammar
en och en halv, men står man på Oby kulle
vid Kvismaren och ser österut, har man dock
intrycket av en oändlig golvplan yta.
Det finns ett påtagligt sammanhang
mellan de sanka ängsmarkerna i Närke och den
storindustri, som blivit en del av landskapets
karaktär, skoindustrien. Under 1700- och
1800-talen brukade bönderna i Närke köpa
upp ungkreatur i Västergötland och
öster-götland för att låta dessa växa sig stora och
feta på de vidsträckta ängsmarkerna, som ej
kunde utnyttjas på annat sätt än som
betesmarker. Djuren såldes sedan vidare, kanske
mest åt Stockholm. Men till
kreatursmarknaderna, som höllos bl. a. i Kumla och Mosjö,
kommo även uppköpare från Bergslagen för
att tillhandla sig kött. Hudarna av de
slaktade djuren hade de ingen användning för,
och det var detta skoindustriens grundare,
Anders Andersson i Stene, kom att begagna
sig av. Den goda åtkomligheten på skinn och
läder gjorde det möjligt för honom att starta
tillverkning av skor på lager, och detta var
ju skoindustriens ursprung.
Moränhöjderna äro oftast trädklädda,
medan trågen eller svackorna äro odlade, och
uppodlingen har ej kunnat ske utan
torrläggning.
Moräntäckets sammansättning är oftast
beroende av de underliggande bergarterna,
men då isens rörelseriktning har varit i
huvudsak från norr mot söder, återfinnes
urbergsmaterial i riktning söderut från
befintliga urbergsområden och sand- och
kalkstensmaterial i södra delarna av och söder
om befintlig silurberggrund. Den kalkrikaste
och bördigaste marken finns i södra delen
av slätten, särskilt där skiffer inmängts i de
lösa jordlagren. Blockrikedomen och
stenigheten i moränen är störst i urbergsområdena,
t. ex. norr om Kvismardalen, men stenfri är
moränen aldrig. Då moränmarkerna ofta,
särskilt söderut, äro sandiga, mohaltiga och
t. o. m. leriga, detta på grund av dels en
ursprungligt avlagrad moränsand och
moränlera dels av en senare genom utsvämning från
rullstensåsarna och genom odling
uppkommen blandning med sand och lerlager, äro de
icke sällan odlade. I ett lokalundersökt
slättområde i Sköllersta och Asker är 32 % av
den odlade jorden s. k. biandjord, varmed
torde menas moränhaltig jord, medan ler-
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
