Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter i Närke. Av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty om årstiden och vädret äro lämpliga,
så myllrar det i bottenstruten av slaghåven
med insekter av de mest olika slag, dels
större, steklar, fjärilar, flugor och andra
vilka snabbt söka ge sig av genom
håvöpp-ningen, men så är det ett otal av smärre
insekter, flugor, skalbaggar, skinnbaggar,
småsteklar osv., vilka visserligen krypa
omkring nere i håven, om varandra men av
vilka samlaren utan svårighet kan tillvarata
vad han anser sig behöva. Efter en enda
håvning kan redskapet ibland rymma
tusentals insektindivider.
Genom att använda sig av detta
instrument, slaghåven, kan man på några minuter
få hopfört det material som kan tjäna som
provkarta på den insektvärld vilken vid viss
tidpunkt befolkar den lokalitet som
undersökes. Om det funnes specialister på alla de
insektgrupper som representeras i denna
insamling eller i flera, så skulle med det
material som sålunda sammanbragts på en
liten yta, nämligen håvens strutliknande
botten, kunna åstadkommas en relativt
fullständig statistik över de insekter vilka leva
■öppet i den biotop som det är fråga om, och
det inte blott vad gäller arter utan också vad
beträffar individer på viss yta. Allt detta
med många förbehåll, givetvis. Ty dels visa
sig olika arter öppet, flygande eller
krypande, på samma lokal vid olika tider på
dagen, en del i klart solsken, andra först vid
skymningen och slutligen en del endast efter
solens nedgång. För att nu inte tala om de
många arter som föra ett alltför dolt liv för
att kunna komma i håven. Och ett schema
över de insekter som i fullbildat stadium
uppträda på samma lokal en varm vårdag
avviker högst betydligt mot den förteckning
som kan upprättas efter insamlingar på så
sätt en högsommardag eller på hösten.
Huvudsaken är emellertid att man genom det
nämnda redskapet kan få besked om
insektlivet på viss lokal så att säga genom
statistisk avläsning, något som inte eller
åtminstone högst ofullständigt skulle kunna
vinnas genom individuellt sökande efter varje
art just på den plats där de leva.
Det senare, uppspårandet av resp. art där
den i tidigare eller fullbildat stadium
utvecklas eller lever vidare, är ju då det gäller
utforskandet av artens biologi eller detaljer
därav — ett ofta oskrivet och mycket
kinkigt kapitel — det vetenskapligt
betydelsefullaste och det som kräver mera tålamod
och insikt än själva samlandet med håv.
Men genom det senare kan ju erhållas
kunskap om att den eller den intressanta arten
förekommer inom det eller det området, och
så kan man inrikta en mera specificerad
undersökning för att få klarlagt bl. a. under
vilka omständigheter den och kanske främst
då dess tidigare utvecklingsstadier träffas
— om man lyckas finna dem, vilket inte
alltid är säkert.
Och finner man så larver av någon
misstänkt, märklig art under t. ex. trädbark och
inte lyckas kläcka dem, så att säkerhet
vinnes om vilken art det gäller, så kan man
genom håvning måhända klarlägga att den
misstänkta artens fullbildade stadier finnas
där och slutledning dragas. Den ena metoden
kan tjäna som komplettering till den andra.
Den saken må belysas med exempel. En av
mina entomologvänner hade under barken
av en björkstubbe funnit ett par exemplar
av en liten, sällsynt skalbagge, vilken förut
endast anträffats flygande mot solnedgången
i skogsbryn. Nu håvade vi på vegetationen
mot kvällningen i närheten av björkstubben.
Och mycket riktigt, i håven fingo vi
exemplar av skalbaggen. Nu vet man alltså att
om man på någon plats får den i håven, så
bör man söka den under barken av stubbar i
närheten, med tänkbar utsikt att finna den
och dess hittills okända larv.
Insekterna, vilkas antal ej kan beräknas,
inte bara svärma i luften, attackera
växtligheten och andra djur och dyka och simma i
vattnet, de krypa också på marken. Här
träffas naturligtvis först och främst de ovingade
formerna, bland dem larver till arter vilka
såsom fullbildade flyga omkring i luften.
Många bevingade insekter äro emellertid
också markdjur under den större delen av
deras liv, men de lyfta vingarna till flykt
under särskilda omständigheter, t. ex. för
att söka nya jakt- eller betesmarker. Dessa
vid marken under den övervägande delen av
sitt liv bundna insekter komma givetvis
endast undantagsvis i insektsamlarens håv.
Han får söka dem med ögon och händer där
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
