Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om moraliska föreställningars sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i intim förbindelse med dess absoluta karaktär.
Man tänke också i samband härmed på den
medeltida uppfattningen av det onda såsom något
overkligt, ett »icke-vara», och den sanna verk¬
ligheten såsom ett med själva det goda. I plato¬
nismen har visserligen konstruktionen av en
osinnlig, absolut idévärld närmastandra, teoretiska
orsaker. Men säkert är, att det är dess tänkta
absoluthet, som för Plato binder den samman
med det moraliska värdet: det goda i egentlig
mening.
Båda dessa exempel på en moraliskt religiös
åskådning tjäna också att belysa, huru tendensen
till förinnerligande av auktoriteten är verksam
i förbindelse med ett bestämdare framträdande
av det moraliska förhållandets direkta värde.
Kristendomens gud är ej blott att frukta, utan
även något att förtro sig till, därför att han
älskar människorna. Idévärlden är hos Plato
ej en alltigenom för människan yttre verklighet,
utan är även immanent i hennes förnuft.
Men sin egentliga avslutning når den nu
berörda fortgången i de föreställningar, som i
ett modärnt, icke direkt religiöst medvetande
knyta sig till samvetet. I detta föreligger när¬
mast en känsla eller ett intresse för ett visst
praktiskt förhållande såsom det rätta, eller det
i högsta grad värdefulla. Men härtill knyter
sig nu ock föreställningen, att olydnad mot den
föreliggande inre uppfordran är för individen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
