Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Talspråk och skriftspråk - Ljudskriftsystemets tillämpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TALSPRÅK OCH SKRIFTSPRÅK. 7
i ett ord, så skall också det tecknet användas, om man
vill sätta ordet på papperet. Gifver man samma språk-
ljud flera tecken eller låter samma tecken företräda flera
språkljud, så blir det genast oreda och svårighet att af-
göra, när det ena skall användas och när det andra, i
fall det blir fråga om stafning, eller, då det gäller läsning,
när detta tecken föreställer det ena ljudet och när det andra.
Huru efterlefva vi nu denna enkla regel?
Vi äro ense om, att e skall beteckna e-ljudet och ä ä-
ljudet, men de fläste skrifva icke desto mindre med god
smak der, icke där, mest, icke mäst o. 8. v. ’Tecknet e får
således i praktiken tjänstgöra för två skilda språkljud,
och ä-ljudet representeras ena gången af ä, andra gången af e.
Hvarje språkljud skall hafva sitt särskilda tecken;
alltså bör en förbindelse af flera ljud aldrig sammanfattas
under ett enda tecken. Låta vi & beteckna &£-ljud och s
beteckna s-ljud, så böra dessa tecken alltid användas, när
dessa språkljud skola angifvas. Men hur göra vi? Vi
skrifva vaksam, köksa men vax, hära, läxa, icke vaks 0. s. V.
Vi beteckna således samma ljudförbindelse ibland med
två tecken, ibland med ett.
Ej mindre avita förefaller det att låta ett språkljud
företrädas af en förbindelse af flera bokstafstecken, som
hvartdera hafva sin särskilda betydelse, men hur är det,
när vi skrifva skäl, själ och stjäl? Det språkljud, som
föregår ä-ljudet, är ett enkelt och enhetligt sådant, men
vi angifva det i skrift med sk, sj, sty, d. v.s. med två eller
tre bokstäfver, som hvar för sig beteckna något helt annat.
Höjden af orimlighet synes det dock vara att 1 skrift
använda bokstafstecken, som icke hafva någon ljudmot-
svarighet, d. v. s. ingenting beteckna. Sådant är ju ex
ren själfmotsägelse, en meningslöshet, men detta hindrar
icke, att vi göra oss skyldiga därtill nästan på hvarenda
rad vi skrifva. Vi säga vit men skrifva /wit, vi säga jud
men skrifva ljud, vi säga hava men skrifva hafva, Vi säga
rött men skrifva rödt 0. 8. V.
Vårt sätt att tillämpa ljudskriftsystemet är tydligen
i hög grad otillfredsställande. Det ser ju nästan ut, som
om vi särskilt laggt an på att icke låta gå oss ur hän-
derna någon möjlighet att bryta mot systemets grundlag:
ett bokstafstecken för hvarje språkljud, ett och ej flera utan
sammanblandning och förvandling. Följden är också en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
