Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Talspråk och skriftspråk - Ljudskriftsystemets tillämpning - Riksspråk och skriftspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARIRER ERT TT
ne ONA ET VERA NEAR
FRA or RR
ha
105 RNE ET VD rr ar
APR TOAST NA DESS NTE vapnet GA ae togR
1 I Pa
ÄN ALA
POERERN TARAS
SRRESTTRARNS
BNI SON TEE T II + Tree:
RE RRD AN gi FANA
FIK TERN RAR TNT RETAANE
sänt RR Te = STRERA RN RENEE SE RET Se
8 OM RÄTTSTAFNINGEN.
oreda och villervalla, som göra stafningsundervisningen
till en olidlig tunga, ett sannskyldigt plågoris för både
lärare och lärjungar.
Ur den föregående utredningen torde framgå, att
stafning bör vara konsten att med bokstäfver i skrift be-
teckna de ljud, som höras i det talade språket, liksom
läsning är konsten att i språkljud återgifva de skrifttecken,
som ögat ser på papperet. Rättstafning måste då vara
konsten att rätt angifva de uttalade språkljuden, men
med nu gällande ljudbeteckning kan man värkligen stanna
i tvifvelsmål, huru vida rättstafning eller vrångstafning är
den riktigare benämningen. Och skulle man vid läsning
troget och samvetsgrannt, bokstaf för bokstaf återgifva
de skrifttecken, som ögat ser på papperet, så blefve det
uppenbarligen en högst kuriös blandning af rättläsning
och felläsning, allt annat men icke välläsning.
Sådant är den oundvikliga följden af att icke låta
själfskrifven lag till efterrättelse lända.
RBiksspråk och skriftspråk.
Vi hafva framhållit, att talspråket är det egentliga,
det i tiden föregående språket, efter hvilket skrift- eller
bokspråket bildats och sedan har att rätta sig. Talspråket
skall vara regel och rättesnöre för skriftspråket, icke
tvärt om; Men talspråket — det språk som vi tala —
är 1 själfva värket ett mångskiftande begrepp, som det
icke är så alldeles lätt att få riktigt fatt uti. ") Bonden
har sitt talspråk för sig, olika nästan för hvarenda socken
eller bygd öfver hela landet. Han talar dialekt eller
allmogemål, och allmogemålen kunna vara så skarpt skilda,
att personer från olika landskap stundom hafva svårt att
förstå hvarandra.
De bildades talspråk företer icke så stora skiljaktig-
heter, men är dock äfven det något olika 1 olika lands-
ändar. Gifva vi närmare akt, så skola vi snart märka,
att de bildades språk är ett annat i hvardagslag, än
då de t. ex. läsa ur en bok eller hålla ett föredrag.
I senare fallet uppträder. talspråket i ett mera vårdat
skick, så att säga i högtidsdräkt, och är tämligen ens-
”) Se härom närmare Karl Ljungstedt: Språket, dess lif och ur-
sprung (Verdandis Småskrifter n:o 30). Sid. 11 o. följ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
