Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Talspråk och skriftspråk - Riksspråk och skriftspråk - Olika stafningsprinciper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TALSPRAÅK OCH SKRIFTSPRÅK. 9
artat öfver hela landet. Denna form af talspråket kallas
för den skull »iksspråk. Det förstås af alla svenskar
och kan af alla, till och med allmogemän, användas åt-
minstone någorlunda hjälpligt. De nämda egenskaperna
hos denna art af talspråket: likformigheten och allmän-
fattligheten är det, som göra densamma till den enda
lämpliga att vara rättesnöre för skriftspråket. Att skrifva
på ett allmogemål är att skrifva för den del af landet,
där detta talas. Men den som skrifver något, är 1 all-
mänhet angelägen om att blifva läst och förstådd af så
många som möjligt, och språket får icke lägga hinder i
vägen därför. Riksspråket är för den skull också bok-
språket eller literaturspråket. Med andra ord, riksspråket,
enligt de bildades mäst vårdade och noggranna uttal, är
den form af talspråket, som måste läggas till grund för
skriftspråket och vara dess regel och rättesnöre.
Detta måste noga fasthållas. Uppgifves den stånd-
punkten, så har man icke vidare någon fast mark under
fötterna, då inbryter den babyloniska språkförbistringen,
under hvars herravälde en hvar gör, som han tycker, och
den ene har lika rätt eller lika orätt som den andre.
Skall riksspråket, enligt de bildades mäst vårdade
och noggranna uttal, vara skriftspråkets rättesnöre, så
måste detta gälla äfven i fråga om språkljudsbeteckningen
eller stafningen, d. v. s. den operation, hvarigenom skrift-
språket åstadkommes. Någon annan hållbar regel i detta
fall finnes icke. HNläppa vi denna fordran, så hafva vi
intet säkert att hålla oss till, ingen utsikt att vinna någon
stadga eller komma ur den oreda, som för närvarande
råder i vårt stafningssätt. Hade detta stått klart för
våra förfäder, så skulle vår rättstafning aldrig blifvit den
vrångstafning, som hon nu i många punkter är, och stode
hon klar för alla bildade i vår tid, så skulle vrångstaf-
ningens dagar snart vara räknade.
Olika stafningsprinciper.
En stafning enligt här angifna grundsatser brukar
kallas ljudenlig eller fonetisk, och de som yrka på en sådan
benämnas nystafvare. I motsats härtill har man yrkat,
dels att ordens släktskapsförhållanden eller härledning
skola bestämma stafningen, så att t. ex. makt skall skrifvas
. nee
med y, icke med &, därför att det är släkt med förmåga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
