Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Talspråk och skriftspråk - Fasthet i stafningssättet - 2. Svenskt riksspråk och skriftspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nere RN PER TSV NY 4 sä PSA
FR EVE Ers SR SSR EN inr bs VIRA Sr OR an SR ESA
FRASER SI NR VORE TNE
PR osar
SVENSKT RIKSSPRÅK OCH SKRIFTSPRÅK. 11
hålla sitt uttryck i stafningssättet, ty annars kommer ju
detta att återgifva en förgången tids riksspråk, ett i viss
mån dödt talspråk. Det blir missvisande, otidsenligt och
måste underkastas en omreglering, justeras till närmare
öfverensstämmelse med förebilden.
Ljudutveckling och ljudbeteckning måste följas åt.
Den förra går sin gång tämligen oberoende af vår vilja
eller åtgärd. Icke så den senare. Ljudbeteckningen hafva
vi fullständigt i vår makt, god eller dålig är hon alltid
sådan som vi själfva gjort henne. Lämna vi henne utan
nödig vård och ans, så förfaller och försämras hon och
blir allt mindre i stånd att tillfredsställande fylla sin
uppgift.
2. Svenskt riksspråk och skriftspråk,
Det alfabet, som användes i vårt liksom i de fiästa
europeiska land, är lånat från romarne. Det romerska
eller latinska alfabetet hafva de germanska folken, af hvilka
vårt är en gren, till och med lånat i tvänne omgångar,
första gången ej långt efter början af vår tideräkning,
men då i så starkt omskapat och bearbetat skick, att
efterbildningen endast med svårighet kan skönjas. Detta
älsta germanska alfabet är kännt under namnet runor och
har varit både länge och fitigt använt i vårt land. Andra
gången upptogo germanerna det latinska alfabetet i sam-
manhang med kristendomens antagande och då i så vidt
möjligt oförändrat skick, sådant som vi än i dag känna
och bruka det.
Att nyskapa ett skriftspråk med tillhjälp af en bok-
stafsräcka, lånad från ett främmande språk, är ett företag,
som icke gärna aflöper utan bryderi och svårigheter. Det
går gemenligen, som när man lånar ett plagg gjort åt
annan person. Det vill sällan passa låntagaren. Språk-
ljuden i det ena språket stämma aldrig riktigt öfverens
med det andras, och därför kan icke häller det enas ljud-
beteckning utan vidare öfverföras på det andra. Det blir
alltid nödvändigt att lämpa och afpassa, tillägga och ute-
sluta, och därtill kräfves både insikt och omdöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
