Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svenskt riksspråk och skriftspråk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 SET EVERT. å å
se SRS I SS DR
REAR
Li RELATERAR on rd a As gr
ERNA FÖRRE galet IE AE SENNE (Ed RN rö
RER AR DE vik
200 bår re
-
SVENSKT RIKSSPRÅK OCH SKRIFTSPRÅK. 13
Med kännedom om förhållandet mellan riksspråk och
skriftspråk kunde man lätt komma på den tanken, att
det förra alltid bör vara det i tiden föregående af de
två. Så har dock icke varit fallet hos oss. Riksspråket
är lika litet som skriftspråket någonting på förhand gifvet,
som kan så att säga tagas ned från hyllan, när man be-
höfver det. Vi veta af historien, att det funnits en tid,
då Sverge bildade endast ett geografiskt, men icke något
politiskt helt, icke ett rike utan en sammangyttring af
själfständiga småriken eller landskap, som endast små-
ningom samlades till en helstat. Något liknande gäller
äfven om vårt språk. Det har gifvits en tid, då det
icke fanns till såsom enhetligt svenskt språk (riksspråk),
utan endast såsom en samling af dialekter eller land-
skapsmål. Så var förhållandet ännu på den tid, då
vårt skriftspråk först bildades. Den tidens författare
skrefvo således hvar och en på sitt mål och hufvud-
sakligen för sitt landskaps innebyggare. Men i samma
mån som riksenheten utvecklades och befästes, och i
samma mån som literaturen tillväxte, gjorde sig äfven
behofvet af ett riksspråk allt starkare gällande. Den
svenska literaturen leder sina anor från slutet af 1200-
talet, och redan från midten af det följande århundra-
det räknas uppkomsten af det svenska riksspråket. Att
det blef de östsvenska landskapen: Uppland, Söderman-
land och Östergötland, som kommo att lämna materialet
till vårt riksspråk, kan betraktas som en gifven följd af
tidens politiska förhållanden.
I sin första uppkomst kan således riksspråket sägas
hafva varit beroende af skriftspråket, alldeles tvärt emot
det normala förhållandet emellan dessa två, som ju är,
att det förra skall vara det bestämmande, det öfverord-
nade, det senare det beroende, det underordnade. Samma
iakttagelse skola vi finna bekräftad äfven i bådas följande
utveckling. «Skriftspråket har invärkat på riksspråket
lika väl som detta på skriftspråket, om ock naturligtvis
i lägre grad.
Vi hafva förut anmärkt, att riksspråket är den art
af talspråk, som är minst lättrörlig. Måhända har det
denna egenskap i sig själft, men säkert är, att det er-
håller den i stegrat mått genom sitt framträdande i två-
faldig gestalt: såsom talspråk för örat och såsom skrift-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
